Muammar Gaddafi har inte gjort någon hemlighet av att hans dröm är att bli Kungen över Afrika. Bara veckor före upproret i Libyen kallade han till sig zulukungen Goodwill Zwelithini från Sydafrika och bad honom om hjälp att få träda in i kungarnas celebra skara.
I tre dagar försökte Gaddafi övertala kung Goodwill att understödja kampanjen att bli utsedd till Kungarnas kung i Afrika. Gaddafi räckte över ett kontrakt som han bad zulukungen underteckna, liksom 200 andra afrikanska kungar och hövdingar redan gjort vid ett möte i Benghazi 2008.
Goodwill Zwelithini avböjde till sist, med motiveringen att man föds till kung och inte väljs som en politiker.
Muammar Gaddafis kungadröm är inte ny. Iklädd guldglänsande mantlar gjorde han 2009 spektakulär entré vid Afrikanska Unionens toppmöte, omgiven av sjungande praisesingers som är så typiska för afrikanska kungar.
AU:s ledare har låtit honom hållas. Gaddafi är ju ändå något av AU:s grundare och dessutom viktigaste finansiär. AU bildades 1999 i Gaddafis hemstad Sirte, på basis av Sirtedeklarationen där Gaddafis dröm om ett Afrikas förenta stater lyfts fram. Man behöver inte tvivla över vem Gaddafi hade i tankarna som ledare för ett sådant jätteland: Kungarnas kung.
Med Libyens enorma oljeinkomster har Muammar Gaddafi kunna köpa och muta sig fram över Afrika. Han har varit diktatorernas mecenat allt sedan Ugandas Idi Amin på 1970-talet till Zimbabwes Robert Mugabe i dag. Och däremellan oräkneliga gerillagrupper. Bland de mest blodbesudlade kan nämnas RUF i Sierra Leone och NPFL i Liberia, vars ledare Charles Taylor i dag står inför rätta i Haag för brott mot mänskligheten.
Oftast har stödet kopplats till ekonomiska villkor. Som när Gaddafi 2001 skickade trupper till Centralafrikanska republiken för att skydda presidenten Ange-Felix Patasse efter ett kuppförsök. I utbyte fick Libyen rätt att utvinna diamanter och olja i 99 år.
Libyen och därmed Muammar Gaddafi äger fortfarande enorma tillgångar Afrika runt. Senast avslöjades hur Libyen kontrollerar lyxhotell i Sydafrika, som det mest fashionabla Michelangelo Hotel i Johannesburg.
AU protesterade i går mot bombanfallen mot Libyen, efter ett fyra timmar långt toppmöte i Mauretanien. Ska man tolka det som personligt stöd för Gaddafi? Inte nödvändigtvis. Men det finns en antivästlig ådra inom AU och det väcker starka känslor när gamla kolonialmakter bombar afrikansk jord. De illdåd Gaddafi beordrat de senaste veckorna är bara en bråkdel av vad som skett i andra afrikanska länder. Om så lite räcker för ett anfall mot Libyen kan även andra ledare känna anledning till oro.
Det finns också en ekonomisk aspekt bakom AU:s fördömande. Gaddafi har sett till att libyska företag investerat stort i Afrika, ofta av politiska skäl för att köpa röster i AU. Företagen har därför alltid kunnat räkna med att Gaddafi räddar dem som kommer på obestånd. Omvälvningen i Libyen lär alltså få stora konsekvenser där konkurser hotar i nyckelbranscher som banker och telekommunikationer.
Till exempel skriver Nairobitidningen Business Daily att bara ett av sex stora libyska företag i Uganda går med vinst, nämligen National Housing and Tropical Bank. Andra, som Uganda Telecom där libyska LAP Green äger majoriteten är konkursmässigt med 13 miljoner dollar i skulder pengar som normalt Libyan Investment Authority (LIA) skulle ställa upp med. LIA kontrolleras av familjen Gaddafi.
