En kvinna tittar på bild på Deng Xiaoping, som var en ledande politiker i Kinas kommunistiska parti. Bild mitten: Familjen säger att Xiao Aiyings blåmärken uppstod i samband med misshandeln då hon fördes bort på order av familjeplaneringsbyrån. Bild höger: Ett intyg från sjukhuset visar att det finns ”delar” kvar i Xiao Aiying.
Foto: Luo Yanquan and AP Photo
Xiao Aiying, 35 år, var gravid i åttonde månaden när tio unga män utsända från familjeplaneringsbyrån kom och slog henne och förde bort henne till gatukommitténs kontor där hon bodde i staden Xiamen. Hennes make Luo Yanquan sprang dit, genom ståldörrarna kunde han höra Aiying skrika att de slog på hennes mage. Därefter tog de Xiao Aiying till sjukhuset där ett abortmedel injicerades.
Den 14 oktober kom fostret ut. De slängde liket direkt i papperskorgen. Xiao och Luo hade brutit mot ettbarnspolitiken. Paret hade redan tidigare en nioårig dotter. Tvångsaborter och tvångssteriliseringar är förbjudet i Kina men det förekommer ändå. Tjänstemännen är under press att upprätthålla ettbarnspolitiken och riskerar i allmänhet inga straff.
Statskontrollerad press ignorerar också sådana fall. Men Xiaos make Luo Yanquan, en byggarbetare, började istället skriva om det på sin mikroblogg. Han la upp bilder av frun på sjukhussängen. Det tar lång tid för abortmedlet att verka. Bilderna visar hur hon sitter där med blåslagna armar och väntade på att fostret skulle komma ut. Han säger att han har fått massor av samtal och uppmuntran från upprörda kineser runtom hela landet.
Kritikerna menar att Aiyings fall är bara toppen på ett isberg av tre årtiondens övergrepp i ettbarnspolitikens namn i Kina. Det finns idag 32 miljoner mer pojkar än flickor. Men det finns inga planer på att ändra politiken. Orsaken är att den varit så framgångsrik.
Familjeplaneringsministern Zhang Weiqing menar att ettbarnspolitiken har förhindrat över 400 miljoner födslar. Tack vare det har kakan blivit större att dela på för världens redan folkrikaste nation. Kina har lyckats med konststycket att lyfta fler ur fattigdom än något annan nation.
Begrunda att när ettbarnspolitiken infördes 1978 fick en genomsnittlig kinesisk familj 6 barn. Idag föder en kvinna i snitt 1,54 barn.
Ettbarnspolitiken har heller aldrig varit en ettbarnsregel för hela landet, utan gäller i städerna och partitjänstemän. På landsbygden har man som regel fått skaffa två barn och vissa minoriteter kan ha fler än så.
Ettbarnspolitiken har kritiserats för allt från att skapa en tidsinställd bomb av frustrerade unga män som inte kan hitta fru till en åldrande befolkning.
Särskilt på landsbygden är det fortfarande vanligt med könsselekterande aborter. Ettbarnspolitiken får ofta skulden för det. Men man kan se ett liknande mönster även i andra asiatiska länder där man av tradition föredrar pojkar men där familjer får föda fritt.
I städerna får flickor numera samma kärlek och krav på sig som tidigare varit reserverad för pojkar. Resultatet har blivit att det är fler kvinnor än män i högre utbildning och kvinnor tillåts och uppmuntras att ha karriärer. I många städer är könsfördelningen idag normal mellan födda pojkar och kvinnor.
Man hör till och med många som föredrar flickor. Det finns ett starkt tryck på många föräldrar att de ska köpa en lägenhet åt pojkar när det blir dags för dem att gifta sig. Med dagens fastighetspriser är det ett starkt skäl att skaffa flickor.
År 2035 väntas två skattebetalare försörja en pensionär. En rapport från Kinas akademi för samhällsvetenskap har därför föreslagit att skrota regeln och låta födelsetalen stiga till “ersättningsnivån” 2,1 barn. Men problemet idag är snarare att övertyga kinesiskorna att skaffa barn överhuvudtaget.
Om alla födde enligt sina kvoter skulle födelsetalen vara 1,47. Men undersökningar av kvinnor i städer och välbärgade delar av landsbygden visar att kvinnor föredrar att få långt mindre än så.
Forskare har länge antagit att det finns mängder av “svarta barn”, som fötts illegalt av migrantarbetare och inte dyker upp i statistiken. Men ovannämnda rapport visar att de 150 miljoner migrantarbetarna bara har ett födelsetal på 1,14 barn, vilket är ungefär samma som för stadsborna. Kina skulle därmed följda trenden från grannländerna med lägre födelsetal ju högre inkomsterna blir.
Nationerna med världens lägsta födelsetal ligger samtliga i Östasien och har en kinesiskt influerad kultur (se tabell). Det väcker frågan om Kina kunnat uppnå sina låga födelsetal även utan den brutala ettbarnspolitiken.
Xiao Aiying ligger fortfarande på sjukhus, där hon väntar på ett ingrepp för att skrapa ut resterna av fostret.
– Jag kan inte fatta att något sådant kunde hända oss. Jag känner mig så maktlös och liten, bloggar Luo Yanquan.
Det gick inte att nå någon ansvarig tjänsteman för kommentar.









