Harvardprofessorn Elisabeth Warren (D) har siktet inställt på att knipa den symboliskt viktiga stolen i senaten som både John F Kennedy och Ted Kennedy har suttit på. Naomi Kiefer (till höger) har redan bestämt sig för att rösta på Warren i valet.
Foto: Gary Yerkey
NEW BEDFORD Lite duggregn, grått hav, blött på pirerna, men i New England är man vad vid det här vädret och det är folkvandring till Waterfront-festivalen med modellbåtbyggare, recept på fisksoppa, roddturer för barn.
En kortklippt blond kvinna sticker ut från mängden i en skarpt orange jacka, framför en välkomstkommitté på ett 20-tal personer som håller upp plakat med texten ”Elizabeth Warren for senate”.
Det här är amerikansk så kallad ”retail politics”–kampanjande med en väljare i taget. Den 62-åriga Harvardprofessorn Elizabeth Warren som själv är ny i partipolitiken poserar glatt på bild med alla som kommer fram till henne.
– Skojar du? Ja, det klart att jag kommer att rösta på Elizabeth. Jag är liberal, liberal, liberal, säger en av dem, Naomi Kiefer, glädjestrålande efteråt.
Just detta val, i Massachusetts, tillhör de både mer intressanta och symboliskt viktiga. Det står nämligen om den stol i senaten som innehades av Ted Kennedy och dessförinnan av äldre brodern John F Kennedy. Fyllnadsvalet efter Ted Kennedys död slutade i en snöplig förlust för den demokratiska kandidaten och segrare blev republikanen Scott Brown som turnerat runt delstaten i en röd pickuptruck.
Elizabeth Warren mer eller mindre dubbades till kandidaturen av ingen mindre än president Barack Obama, sedan senaten vägrat att godkänna henne som ny chef för den nya konsumenträttsmyndighet som hon utformat.
Med sig i entouraget denna lördag har hon en annan välkänd Massachusetts-politiker, Barney Frank, en av upphovsmännen bakom den av Wall Street avskydda Dodd-Frank-lagen, för reglering av bankerna.
– Ja, hon vinner. Jag tror inte att Massachusetts-väljarna röstar på Barack Obama i presidentvalet och sedan på Scott Brown i senatsvalet – och tar risken att en ny majoritetsledare tillsätts som har som mål att förstöra Obamas program, säger Barney Frank till mig.
Elizabeth Warren själv nickar vid minnet av att vi träffats förut, på en hearing med chefen för Riksgälden, Bo Lundgren, om den svenska bankakuten, i hennes dåvarande roll som kongresskontrollant av hur stödpengarna i USA hade använts.
– Jag bara önskar att vi kunde ha anammat mer av förslagen.
Elizabeth Warrens åsikter i ekonomiska frågor nämns bland förklaringarna till varför i synnerhet kvinnor slutit upp med plakat, medan det tycks vara män som kör omkring i röda pickuplastbilar med Browndekaler på.
– På Elizabeth Warrens lista finns jämställdhet överst. I Massachusetts tjänar en kvinna 76 cent på varje dollar för en man – det blir ganska mycket mindre på ett år, säger Jan Bichsel, med ett hårt grepp om sin Warren-skylt.
Under tiden vandrar Elizabeth Warren vidare.
– Jag är redo att samarbeta med vem som helst, demokrat, republikan, libertarian – alla som vill förbättra villkoren för vanliga familjer, för småföretag, säger hon till någon som klagar över att politikerna i Washington inte får något gjort.
Själv är hon demokrat av ett nästan utdött slag med ett konventtal som var tryfferat med uttryck som ”riggat”, oljebolagens ”profit”, bankdirektörer som ”svassar runt kongressen, utan skam, med krav på mer förmåner och på att vi liksom ska tacka dem”.
De bägge kandidaterna Warren och Brown började med högstämda löften om att aldrig sjunka ner till gyttjenivåer men på sluttampen, med hela fyra debatter, glömdes de nobla föresatserna. Särskilt hårt går Brown åt att Warren för många år sedan angav indianer i sin släktbakgrund, på vilket hon kontrar att hon är stolt över vad föräldrarna beskrivit som ”delvis cherokee, delvis delaware”.
Den 53-årige Brown får för sin del höra att han en gång utsågs till ”Amerikas sexigaste man” i en damtidning. Han profilerar sig som en kompromissinriktad centerrepublikan och beskrivs som marknadsliberal med ett par årtionden i nationalgardet på sin cv.
På en fråga om sin favorit i Högsta domstolen tvekade han först, för att sedan nämna den mest konservative ledamoten vilket ledde till buanden i den engagerade debattpubliken.
I valet 2010 fick Brown runt 52 procent av rösterna och opinionsmätningarna har växlat fram och tillbaka, just nu med liten övervikt för Warren. Att ta tillbaka Massachusetts-stolen skulle stärka demokraternas framtidstro.









