WHIPPANY Frank Demaio står på kontoret innanför butiken, och drar upp skjortan för att visa ärret på magen. Där blev han knivhuggen av Hells Angels när han var 25.

Foton ovanför skrivbordet visar honom fastspänd i en stålställning efter att ryggen hade pajat. På andra bilder har han rakad skalle efter cancern som blev felbehandlad.

– Jag har nio liv, och har använt tre av dem, säger Frank.

USA-QUIZ: Var befann sig Bush när tornen rasade?

Vi är i Whippany, en litet samhälle en knapp timmes resa med Jersey-pendeln från Penn station på Manhattan.

Frank Demaio tar en klunk kaffe ur sin Dunkin Donut-mugg och gör en överslagsberäkning: Tre fjärdedelar av USA:s befolkning gör inga förberedelser för att kunna klara sig, om de drabbas av en katastrof.

– Och det är de som kommer att bli skjutna när de försöker skaffa mat till sina familjer, säger Frank.

Han har en butik som säljer överlevnadsutrustning till ”preppers”, de amerikaner som faktiskt förbereder (prepare) sig för TEOTWAWKI – The end of the world as we know it.

Preppers älskar förkortningar.

Författaren Matthew Gross har skrivit en bok om fenomenet och hävdar att idag kan runt tre miljoner amerikaner räknas som preppers: de förbereder sig aktivt för en katastrof.

Den kan komma i form av ekonomisk kollaps, pandemisk influensa, tsunamis, orkaner, terroristattacker, livsmedelskris, klimatförändringar och så vidare i all oändlighet.

– Det är klokt att vara förberedd, säger Frank Demaio.

Men känslan av att världen – eller i alla fall Amerika – står inför en avgörande förändring finns inte bara i den här växande subkulturen.

Även det intellektuella och politiska Amerika har de senaste åren jagats av en känsla att utvecklingen är på väg åt fel håll.

Terrorattackerna den 11 september 2001 och de åtföljande krigen, finanskraschen och skuldkrisen har – tillsammans med utmaningen från Kina – skapat en osäkerhet om USA:s framtid och globala status.

På en presskonferens för två år sedan sa president Barack Obama så här: ”Det är inte rimligt att Kina har snabbare järnvägar än vi, eller att Singapore har bättre flygplatser. Vi fick just veta att Kina har den snabbaste superdatorn på jorden. Det brukade vara vi – that used to be us”.

Det där sista blev också titeln på en bok som kom ut förra året, skriven av den inflytelserike New York Times-kolumnisten Thomas L Friedman, tillsammans med professorn och debattören Michael Mandelbaum.

”That used to be us” hävdar att USA numera underpresterar på avgörande områden som utbildning, energiomställning, internationell konkurrenskraft och budgetdisciplin. Det betyder också att Amerika riskerar att förlora sin ledande roll i världen.

Den amerikanska exceptionalismen hävdar att USA är något större – eller i alla fall något annorlunda – än alla andra länder. USA är en nation byggd på idéer om frihet och jämlikhet och har en särskild uppgift att leda världen.

Friedman och Mandelbaum frågar sig om det här har gått förlorat. Sådana känslor försöker också republikanerna exploatera genom attacker mot Barack Obama. Anklagelsen är att presidenten inte står upp för Amerika.

”Gud skapade inte den här nationen för att bli en nation av efterföljare” sa Mitt Romney i ett tal förra året. ”Amerika måste leda världen, annars kommer någon annan att göra det”.

Men det är svårt att se någon avgörande skillnad mot presidentens position: ”Amerika har en fortsatt extraordinär roll i att leda världen”.

Eller Friedman och Mandelbaums slutsats att USA:s ledande roll är en fördel för i stort sett hela jordklotet.

Men medan etablissemanget funderar på om USA:s historiska särställning (världen som de känner den) är hotad säljer Frank Demaio botemedel mot mer konkreta katastrofer.

– Jag tror inte att världen kommer att gå under. Men när skiten träffar fläkten blir det stora förändringar, och de starkaste kommer att överleva.

Jag har nio liv, och har använt tre av dem

Frank Demaio har en butik som säljer överlevnadsutrustning till "preppers"

Butikshyllorna är fulla med frystorkad mat, yxor, knivar, ficklampor, vattenrenare rep och storsäljaren BOB – bug out bags som innehåller allt du behöver för att överleva på egen hand i tre dygn.

I våras började National Geographic Channel sända ”Doomsday Preppers” och Discovery Channel – båda tv-kanaler med en viss status – svarade med ”Doomsday Bunkers”.

Rädslan för apokalypsen har blivit massunderhållning. Doomsday Preppers blev snabbt National Geographics mest sedda program någonsin.

Det är reality-tv som handlar om preppers som på olika sätt förbereder sig för katastrofen. De har förstås inslag av freakshows – människor som bor i bunkrar eller hamstrar vapen inför allas krig mot alla.

– Tv-showerna var bra först, men sen visade de bara upp en massa knäppskallar, säger Frank Demaio.

USA är en exceptionell nation eftersom den i så hög grad bygger på idéer om frihet och drömmar om möjligheter. Och den amerikanska drömmen är omöjlig att tänka sig utan optimism och framtidstro.

”Det enda vi behöver frukta är fruktan själv” sa Franklin D Roosevelt när han installerades som president under den stora depressionen.

Frank Demaio tror visserligen att allt ska gå åt helvete – men är nog en obotlig amerikansk optimist ändå.

Till cancern, ryggen och Hells Angels kan man lägga en omväxlande karriär som egenföretagare. Frank har bland annat varit glassförsäljare, rullande DJ – han spelade från den egna bilen – och evakueringsinstruktör.

– Pappa brukade säga att ja, du ger ju inte upp i alla fall, säger Frank.

Terrorattackerna, orkanen Katrina och den ekonomiska krisen har ökat människors intresse av att lära sig överleva på egen hand, utan statlig inblandning. Och nu hjälper teveprogrammen till att sprida budskapet.

Frank Demaio visar på högar med stora beställningar – 300 dollar, 500 dollar, 1500 dollar – som han fått via internetbutiken.

Framtiden ser plötsligt ganska ljus – eller kanske väldigt mörk – ut.

– Jag är inte rik än, säger Frank Demaio. Men det här har mycket stora möjligheter.

ENKÄT: Vem tror du och vem vill du ska vinna i höst?