Så skakade planet till, kraftigt, och det hördes ”ett ohyggligt ljud” innan hon kastades ut, berättar Ligias mamma för tidningen El País. Själv var Ligia så omtöcknad av känslor och smärtstillande medel att hon hade svårt att berätta.

Hon slog ned i en uttorkad flodbädd full med stenar och torr jord, blev närapå medvetslös ett tag, tills hon väcktes av en enorm explosion. Det var flygplanets bränsletankar som exploderade och blev till ett eldklot.

Hon vred på huvudet för att se var José, hennes kille, fanns; intill henne låg en person med sönderbrända kläder och svart hud. ”José! José!”, skrek hon och sträckte ut sin hand. Då såg hon ett armbandsur som hon inte kände igen och att personen var död. Det var inte José.

Hon såg sig omkring, såg andra kroppar spridda på marken, allt omgivet av rök. När vinden vände blev hon förblindad av röken och hettan gjorde det svårt att andas. Hon hörde skrik, gråt och rop på hjälp. Ligia är sjukvårdare och försökte resa sig för att hjälpa. Då märkte hon att lårbenet var brutet. Hon skrek ut Josés och Gemas namn igen – inga svar.

När räddningspersonalen hittade henne såg de att det var Ligia, deras arbetskamrat! ”Då började de gråta”, berättar Ligias syster. Från ambulansen kunde Ligia ringa och berätta att hon levde. Men José och Gema? Timmarna gick; så fick de höra att han hade förts till ett annat sjukhus, med ryggskador, men vid liv. Men Gemas öde var okänt.