WASHINGTON I dagarna är det drygt nio år sedan den där decemberdagen när den bittra striden om valresultatet i Florida slutade med en dom i Högsta domstolen till George W Bushs favör. Al Gore, som i hela landet fick tre miljoner fler röster, tvingades att hålla ett av den amerikanska historiens mest smärtsamma så kallade concession speeches, och medge sig besegrad i presidentvalet.

Efter lång frånvaro, då han till och med odlade helskägg, återvände Al Gore och då i synnerhet till frågan om växthuseffekten. En fråga han tog upp i kongressen redan 1981. Bush senior myntade då öknamnet ”ozonmannen” om Al Gore.

Men tillsammans med trogna partnern och hustrun Tipper övergav han Washington och återvände till Tennesse som så långt mest varit en mantalsskrivningsadress i valtider. Han skrev bestsellern En obekväm sanning och var huvudperson liksom speakerröst i den efterföljande filmen med samma titel.

Det blev både en Oscar och Nobels fredspris som tröst efter valnederlaget. Men Gore utsattes för hårda anklagelser om hyckleri, eftersom han samtidigt ymnigt bidrog till utsläpp genom täta flygresor och ett energislukande palats. Al Gore försvarade sig med att han klimatkompenserade och att renoveringen pågick med ambitionen att göra huset så grönt som möjligt.

Så sent som i höstas kom nya avslöjanden att Al Gore blivit förmögen på investeringar i områden där han samtidigt vädjar om statligt stöd. Trots att det definitivt inte är fult att bli rik i USA fick han utstå spydigheter som ”koldioxidmiljardär” och Gore fick försvara sig på nytt. Den här gången var huvudargumentet att han alltid satsar pengar i sådant han tror på.

Gores inhopp i partipolitiken har varit relativt få sedan år 2000, med undantag för några mycket hårda angrepp mot Irakkriget. Han gav tidigt stöd för Howard Dean i valet 2004 och mer senkommet också för Barack Obama, 2008. Han tycks också ransonera framträdandena i medierna förutom när han har en ny bok ute – som nu med Our Choice lagom till Köpenhamnskonferensen.

–Det står numera fullständigt klart för alla att vi har tillgång till alla verktyg vi behöver för att lösa klimatkrisen. Det enda som saknas är en kollektiv vilja, fastslår han i förordet till den.

Den viljan är som bekant inte synlig i alla läger i det egna hemlandet där tvivlarna fått ny vind i seglen efter Climategate. En händelse som Al Gore kommenterar i ett mejl till sajten Slate:

–Väsnandet som de här krafterna kan generera inriktas alltid på det som de kan blåsa upp så att alla rimliga proportioner glöms bort.