OSLO Det finns en enkelhet i den norska demokratin som alltid varit ett av landets mest charmerande drag. Under det år som har gått har den inte förstörts av kraven på mer säkerhet. Under minnesgudstjänsten i Oslo domkyrka ett par timmar tidigare handlade säkerhetskontrollen om en snabb titt ned i kvinnornas handväskor.

– Terrorn ledde till mycket förtvivlan och förvirring, men aldrig till att demokratin förvittrade, sa Eskil Pedsersen, i sitt tal i domkyrkan.

Tvärtom, ett år efter bomben i Oslo och massakern på Utøya, har alla de politiska ungdomspartierna fått fler medlemmar, liksom många frivilliga organisationer som Röda korset och Natur och ungdom.

Ändå drar sig de norska politikerna för att koppla ihop terrorn med politik. I ettårsintervjuerna om terrorangreppet talar Jens Stoltenberg hellre om ondskan än att han beskriver det som skett som fascism eller högerextremt.

Gårdagen inleddes med att kung Harald och statsminister Stoltenberg lade ner en krans framför Høyblokka, där åtta personer dödades och 15 departement fick sina kontor söndersprängda av Anders Behring Breiviks bomb. Ett tusental personer hade samlats framför regeringsbyggnaden.

– Det har sannerligen varit ett tungt år. Inte en dag har gått utan att tragedin har fyllt det offentliga samtalet, sa Stoltenberg.

Samtidigt såg han framåt:

– 22 juli har visat oss hur dyrbart livet är. Det gäller att vara tacksam för varje stund vi får, för varje resa vi gör, för samtal och stillhet. Låt oss ära de döda genom att glädjas över livet.

Framför Oslo domkyrka ringlade kön flera kvarter av folk som ville delta i minnesgudstjänsten. När den inleddes var kyrkan helt full och folk stod längs väggarna. En av sångerna som sjöngs var en nyskriven psalm av Edvard Hoem som handlar om den 22 juli. I en av versraderna står det:

”Den största sorgen är helig. I den ska under ske.”

Det som skedde i Norge var att terrorn nästan omedelbart möttes med kärlek. Den unga AUF:aren Helle Håheims uttalande ”om en man kan visa så mycket hat, tänk hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans” citerades av hennes namne Helle Thorning-Schmidt på Utøya. Hon berömde de norska ungdomarna för att de valde tolerans, öppenhet och dialog.

– Terrorns mål är alltid att försöka få ett fritt samhället att förstöra sig själv, sa hon.

Mest gripande var Renate Tårnes som sjöng två sånger, Idyll och Hjerteknuseren. Den första sjöng hon också den 22 juli 2011 på samma scen. Den andra har hon använt för att bearbeta sin egen sorg över att hennes pojkvän var en av dem som sköts ihjäl på Utøya den dagen.

60 000 människor samlades framför Rådhuset i Oslo i går kväll. Trots regn och vindkast som rev kronbladen av rosorna som hölls under paraplyerna, ville de hedra de 77 som dog i terrorangreppen för ett år sedan.

– 22 juli kommer alltid att vara deras dag, sa statsminister Jens Stoltenberg och såg ut över ett hav av färgglada regnkläder.

De som hade hoppats att den magiska stämningen från det första roståget, tre dagar efter terrordåden, skulle kunna återuppstå blev besvikna.

Det blev inte 200 000 människor som för ett år sedan. Men Bruce Springsteen kom. Klockan 21.15 ställde han sig på scenen och sjöng ”We shall overcome”.

Den som fick mest applåder var ändå Lillebjørn Nilsen, som sjöng Pete Seegers Barn av regnbågen – sången som Breivik ville förbjuda i skolorna.

Det kändes som ett fint slut på en lång dag för att markera att ett långt år har gått.

22 juli 2012 - Läs mer om minnesdagen

22 juli 2011 - Detta har hänt

WEBBTV

Vittnen berättar:

Läs mer om rättegången mot Breivik