Tunneln tros ha varit stadens viktigaste dräneringskanal och gått under huvudgatan för att så småningom mynna ut i Döda havet. Den är på sina håll tre meter hög och en meter bred, så det bör ha varit lätt att gå i den. Taket består av stora stenblock som också utgör gatubeläggningen ovanför. Enligt arkeologerna är tunneln ytterst välbevarad.

Upptäckten gjordes av en slump i samband med utgrävningar där det antika Jerusalem låg, i vad som i dag är den palestinska förorten Silwan. Det tunnelavsnitt som har hittats sträcker sig från Shiloadammen i Silwan till en plats tio meter från klagomuren, eller västra muren som är det enda som återstår av det tempel som romarna förstörde år 70.

Enligt den antike historikern Josef Flavius beskrivning flydde invånarna till tunneln för att gömma sig för romarna i samband med det judiska upproret, skriver det israeliska riksantikvarieämbetet i ett uttalande. En del av dem bodde i den under en period innan de lyckades fly genom den södra änden.

Josef Flavius har beskrivit det judiska upproret, den romerska erövringen och förstörelsen av Jerusalem.