Klockan 2.45 natten till onsdagen, drygt sju timmar före massakern, ska Tim Kretschmer ha skrivit ett inlägg i ett internetforum som ingen tar på allvar – men som möjligen hade kunnat förhindra det värsta om det uppmärksammats i tid.

”Skit också, jag är trött på detta sjabbiga liv. Alla skrattar åt mig, ingen ser min potential”, klagar han i en chatt med två kompisar. Lite senare skriver han: ”Ni kommer att höra talas om mig. Lägg orten Winnenden på minnet.”

En av kompisarna ska ha kvitterat inlägget med ”LOL” – laughing out loudly (skrattar högt). Han betraktar det uppenbarligen som skämt. Först nästa kväll, flera timmar efter skolskjutningen, berättar han för sina föräldrar om chatten.

Igår kväll tillbakavisade internetforumet uppgifterna om att inläggen någonsin skrivits.

Delstatens polischef Erwin Hetger säger senare:

–Enda chansen att stoppa personer som löper amok är att höja vaksamheten i samhället och rapportera om även minsta antydan till planerade våldsdåd.

Polisen, säger han, har specialenheter som dygnet runt skannar av webben. ”Men utan hjälp utifrån har vi inte en chans.” Han vädjar om mer sensibilitet och mer uppmärksamhet istället för skärpt säkerhet, vakter och videoövervakning vid skolor.

På polisens presskonferens i Waiblingen kan delstaten Baden-Würtembergs inrikesminister Heribert Rech samma dag presentera nya detaljer om Tim Kretschmer. Av ett mönstringsbesked som polisen upptäckt i hemmet framgår att 17-åringen vid fem tillfällen under 2007 och 2008 vårdats för depressioner på en psykiatrisk klinik. Den fortsatta behandlingen, som skulle ha skett på hemorten, påbörjar han aldrig.

I stället ägnar han oändliga timmar åt dataspel, bland annat det våldsamma counterstrike. Han styrketränar, spelar pingis och tittar på porrfilmer med inslag av våld. På väggen i rummet hänger ett 30-tal så kallade soft air-vapen som laddas med gummiprojektiler.

Bilden som tonar fram av Tim Kretschmer är den av en mobbad, förtvivlad och sårad yngling utan självförtroende. Han kände sig framför allt diskriminerad av en kvinnlig lärare på realskolan. ”Hon vill att jag ska bli sopgubbe”, ska han ha sagt.

Skolkamrater på privatskolan som han besökte efter realskolan i Winnenden berättar i medierna att han hade usla betyg och att killarna i klassen kallade honom ”loser”, en förlorare som ingen ville ha att göra med.

För ett par veckor sedan ska han i ett brev till föräldrarna ha berättat om sina problem. ”Han skrev att han lider fruktansvärt och inte står ut”, berättar en ung flicka som säger att han visade henne brevet. Allt detta kan polischefen Erwin Hetger inte bekräfta.

Han berättar dock att föräldrarna i ett första polisförhör uppgett att de kände till sonens psykiska problem, men att de aldrig hade kunnat tro att han var kapabel att skada en annan människa.

Frågan som nu alla ställer och som ingen kan besvara är: När slog Tim Kretschmers förtvivlan om i hat? När blev han så känslokall att han med berått mod sköt elever och lärare i huvudet, kidnappade en bil och frågade den livrädda föraren: Ska jag knäppa mannen på andra sidan gatan?