En 14-årig flicka sattes i en polisbil för att åka efter och peka ut de pojkar som sparkat en 16-årig pojke livlös. Några timmar tidigare hade hon åkt till festen på Kungsholmen tillsammans med flera av de pojkar som nu åtalats för dödsmisshandeln.
Flickan är ett av de tolv unga vittnen som kallats till Stockholms tingsrätt de närmaste dagarna.
En annan är en pojke som beskriver sin relation till en av de åtalade som att de har varit ”tajta” kompisar. Nu ska han berätta om det han såg: Hur kompisen riktade två kraftfulla sparkar mot den misshandlade pojkens revben och njurar.
De flesta av vittnena i rättegången om dödsmisshandeln på Kungsholmen natten till den 6 oktober känner någon av de inblandade. En del var kompisar med både de misstänkta och den ihjälsparkade 16-åringen.
Flera av dem tycker att det är så jobbigt att de vill ha särskilt vittnesstöd, något som alla unga målsäganden och vittnen erbjuds.
– Det är aldrig roligt att behöva vittna mot personer man känner eller går i samma skola som. Som vuxen kan man tänka på hur det skulle vara att gå in och vittna mot sina arbetskamrater som man sedan ska träffa i fikarummet, säger kuratorn Mikael Jeppson som jobbar med vittnes- och brottsofferstöd för unga i Stockholm.
Han säger att det inte är ovanligt att ungdomar vittnar i rättegångar.
– Det händer varje dag. Men det här målet kanske är lite speciellt eftersom det är så många inblandade och brottet är så grovt. Att många är bekanta med båda sidorna är naturligtvis väldigt psykiskt påfrestande för dem.
Han säger att de jobbat mycket med att förbereda flera av vittnena för rättegången och de pressande frågor de kommer att få. Han vill inte säga vad just de här vittnena fått för stöd, men berättar hur det generellt går till. Vittnena får besöka en rättegång som oftast påminner om deras eget mål. Till sin hjälp har polisens och kommunens vittnesstödsverksamhet ett 30-tal juridikstuderande som arbetar som volontärer och följer med ungdomarna, även på den riktiga rättegången.
– Det som många vittnen framför allt är nervösa för är att de kanske ska stå och vänta i korridoren bredvid gärningspersonerna och deras kompisar.
Den stora uppmärksamheten kring målet kan också vara särskilt påfrestande.
– Allmänt tycker jag att media vid flera tillfällen betett sig illa mot de inblandade. Man har sökt upp ungdomar som är 15–16 år och försökt pressa dem på uppgifter och bilder från festen, säger Mikael Jeppson.
Flera av dem har också chockats av händelsen. Ett av de kallade vittnena berättar i polisförhör hur han satte sig på trottoaren bredvid den nedsparkade pojken och tog hans hand, eftersom han hört att det sista som lämnar kroppen är känseln och hörseln.
