Ewa-Britt Gabrielsens son mördades i maj 2005.
Ewa-Britt och Oddvar har noga följt händelseutvecklingen efter misshandeln på Kungsholmen i helgen.
Beskedet om 16-åringens död väckte på nytt minnen och tankar om det hemska som de själva var med om i maj 2005 då de förlorade sin son.
16-åringen som avled i går utsattes för samma typ av grovt våld med sparkar mot huvud och kropp som deras son Marcus gjorde.
- Man hamnar i en situation av total obegriplighet. Det handlar om oprovocerat våld i grupp. Det känns uruselt och fegt. Vi tänker på 16-åringens familj och förstår vilken chock och vilka svårigheter de upplever. När vi fick höra om det hemska i helgen var det som att återigen sitta i rummet på sjukhuset med Marcus, säger Ewa-Britt.
Ewa-Britt och Oddvar fick ganska snart efter misshandeln besked om att deras sons liv inte gick att rädda.
Det grova våldet mot hans huvud resulterade i flera svåra blödningar.
Ewa-Britt säger att de svåra känslorna drabbade henne igen efter helgens misshandel.
- De som utsätter någon för kraftigt våld mot huvudet borde inse vilka dödliga skador det kan ge. Marcus placerades i respirator och hade han kunnat andas själv hade han troligen blivit ett vårdpaket. Och det låter som det har varit samma scenario nu som då.
Ewa-Britt Gabrielsen anser att samhället borde ta ett större ansvar för att försöka förhindra och fånga upp de personer som ligger i riskzonen för att utveckla ett sådant beteende; att i grupp misshandla en ensam hjälplös person till döds.
- Man måste tidigt kunna spåra de som har problem i sin hemmiljö och hjälpa dem att förstå vilka konsekvenser deras våldsamma agerande kan få.
Paret Gabrielsen tog ganska snart efter Marcus död beslutet att gå ut i media och berätta.
- Vi ville skapa debatt och på något sätt få upprättelse. När man i grupp ger sig på en hjälplös person är det ett stort problem som samhället måste ta tag i. Vi känner nu i efterhand att gå ut och prata om det som inträffat hjälpte oss i bearbetningen av sorgen. Men vi har stor förståelse för dem som väljer att inte prata om det offentligt.
Sorgearbetet för Ewa-Britt och Oddvar har varit svårt. I och med att rättsprocessen efter mordet höll på i nästan över ett år så levde de i ständig press och ovisshet.
- Saknaden är fortfarande enorm efter Marcus. Nu tar vi en dag i taget. Men det var ett så ynkligt sätt att förlora livet på. Att folk inte ska kunna tåla en tillsägelse utan istället använda sig av grovt våld är så onödigt och fegt, säger Ewa-Britt.
