Stockholmarna har vant sig. I länet, där sju av tio var negativa till trängselskatten så sent som för två och ett halvt år sedan, har systemet uppenbarligen landat.

Den allmänna känslan är dock att trängseln inte är så obefintlig som statistiken ger sken av, vilket också visar sig tydligt när SvD/Sifo frågar invånarna i Stockholms län hur hög trängselavgiften bör vara. Var tredje person kan nämligen tänka sig att betala ännu mer, för att köa ännu mindre.

Idag kostar en passering som mest 20 kronor. 34 procent av de tillfrågade tycker alltså att en rimlig nivå för avgiften ligger högre än så. 9 procent anser till och med att det bör kosta ”mer än 50 kronor” att passera tullarna.

– När man diskuterar den här typen av frågor så har allmänheten ofta principiella uppfattningar och åsikter. En sådan skulle till exempel mycket väl kunna vara att avgifterna borde vara ännu högre, säger Birger Höök, chef för Vägverkets trafikregister, och ansvarig för myndighetens arbete med trängselskatten.

– Om du ställer samma fråga i samband med att ett sådant förslag blir faktisk verklighet och det därmed börjar svida i plånboken på riktigt, så får du nog inte samma svar.

Risken för chockhöjda priser är dock inte överhängande. Den moderata majoriteten i Stockholms stad har visserligen föreslagit regeringen ett system därdet kostar mer att köra en gammal bil, utan katalysator eller partikelfilter, genom tullarna men Vägverket har ”inga konkreta planer” på att justera avgiftsnivåerna över huvud taget. Och i den promemoria med kompletteringar som finansdepartementet nyligen skickade ut på remiss finns heller inga sådana tankegångar.

– Även om avgifterna givetvis måste följa inflationen så handlar det här nog snarare om att de som tjänar bra kan tänka sig att lägga upp mer pengar för att få ännu kortare köer. Jag är inte så säker på att en ensamstående sjuksköterska med två barn är beredd att göra detsamma, säger Carl Cederschiöld, regeringens förre trafikförhandlare och den som fick i uppdrag att ta fram de praktiska formerna för trängselavgiften. Trängselskattens historia är kort – och händelserik. Så sent som i december 2005 var projektet fullständigt uträknat i opinionen.

I en Sifoundersökning
från samma månad sa 69 procent av invånarna i Stockholms län nej till biltullarna och på vissa håll rådde nästan upprorsstämning. En känsla som knappast avtog i styrka när det senare stod klart att kranskommunernas röster inte skulle räknas in i slutresultatet. ”Jag känner mig lurad” dundrade Nynäshamns socialdemokratiske kommunalråd, och talade till och med om att begära skadestånd å sin kommuns vägnar.

För när folkomröstningen genomfördes i samband med det vanliga valet den 17 september 2006 så var det bara Stockholms stads ja som spelade någon reell roll. Ytterområdena fullföljde visserligen sina voteringar de också men deras kompakta nej – drygt 60 procent ville inte ha någon trängselskatt – ignorerades. Knappt ett år senare permanentades trängselskatten.

Men sedan dess har alltså någonting hänt. När Sifo på nytt frågar drygt 1000 invånare i länet om de tycker det ska vara avgiftsbelagt att köra in i Stockholms stad, så är resultatet det rakt motsatta. Sex av tio säger nu ja till trängelskatten.

– Jag tror det beror på att folk ser att systemet fått önskad effekt. Det är rimliga förhållanden, tekniken fungerar och framför allt så har det påverkat trafiken till det bättre. Det märker ju alla av, säger Carl Cederschiöld.