Stockholm måste förtätas – både för miljön och integrationens skull. Det hävdar organisationen Yimby, Yes in my back yard, som menar att alla stockholmare måste vänja sig vid tanken på nybebyggelse – även i sina egna närområden.

– Många vill inte ha nya hus på sin bakgård. Men det resonemanget funkar ju inte när Stockholm växer så här, säger Gustav Svärd, en av grundarna av nätverket Yimby, en travesti på det engelska uttrycket Not in my backyard (inte på min bakgård).

Den svenska rörelsen startades som en motvikt till att nya byggprojekt ofta möts av protester och överklaganden. Alla är överens om att staden har en växande bostadsbrist men få vill släppa till delar av det egna närområdet, menar Gustav Svärd. Själv skulle han inte ha något emot om man byggde utanför det egna köksfönstret i Bandhagen.

– Det skulle vara toppen med en radda ljuddämpande kontorsbyggnader mot Örbyleden.

Att den egna rörelsen vill bygga överallt är en missuppfattning, menar han. Yimby vill helst att nya bostäder integreras med befintlig bebyggelse och förtätar så att innerstaden blir större.

– Storstadsmiljö har flera positiva effekter. Den är kostnadseffektiv, det behövs mindre infrastruktur per person och så är det socialt, samhället blir mer integrerat i stället för att man bygger isolerade områden som bara de som bor där vistas i.

Ytterligare en fördel enligt Yimby är att tät bebyggelse minskar långa transporter. Drömmen är ett Stockholm som liknar Köpenhamn – man promenerar utan att veta vilken stadsdel man befin- ner sig i.

Pågående förtätningsprojekt som västra Kungsholmen och Frihamnen är bra exempel enligt Gustav Svärd, men i ytterstaden finns det mer att göra för att få ihop ytter- och innerstad.

– Årstafältet är ett exempel, här finns potential att koppla ihop gammalt med nytt.

Nätverket Årstafältet för en ojämn kamp för att rädda grönområdet undan bebyggelse. Åsikterna hos många som redan bor i Stockholm ignoreras, anser Årstaborna Birgitta Adolfsson och Bitte Fossbo.

En bister vintervind drar över Årstafältet, en av de stora öppna grönytorna i södra Stockholm.

Motigt ser det också ut för koloniföreningen som i somras fick arrendeavtalet uppsagt. På fältet, där en landskapspark börjat anläggas, ska efter en politisk vändning 2006 en ny stadsdel med 4000 bostäder byggas. Men medlemmarna i nätverket Årstafältet vägrar att ge upp kampen för landskapsparken.

De är besvikna på politikernas hantering av befolkningsökningen, som inneburit en förskjutning från att först skapa bostäder genom förtätning till att nu ge klartecken att bygga även på gröna ytor. Att Stockholm växer rekordartat, och att nya bostäder behövs är inte argument som biter på aktivisterna.

–Man frågar ju inte oss som redan bor här vad vi tycker, utan man utgår från behov hos tilltänkta personer som ska flytta hit. Men vi har ju valt att bo här, nära staden, men med närhet till grönområden, säger Bitte Fossbo, ordförande.

Nätverket arbetar hårt för att fler ska hitta till Årstafältet, genom att fylla fältet med aktiviteter som kulturvandringar på Göta landsväg, pumpaparad och skördefest i Årstafruns anda.

–Väldigt många stockholmare är ju inflyttade, och har svårt att känna hembygdskänsla. Många som kommer hit känner just det, och det är synd om det skulle försvinna, säger Birgitta Adolfsson.

Varken hon eller Bitte Fossbo vill framstå som bakåtsträvare. I stället pekar de på att rekreationsområden behövs mer än någonsin när stockholmarna blir fler. För att samla styrkorna för stadens grönområden har de tillsammans med andra intressegrupper nyligen bildat nätverket Stockholms gröna pärlhalsband.

–Det är de sista grönytorna som riskerar att försvinna.