Fotbollsträning i Husby. Laget tränar för första gången sedan deras kamrat dödades. Tränaren för Atletico Husby, Sangar Mohamed, 28 år, minns lagets nummer tio som en ödmjuk kille. En kompis som hjälpte andra, en talangfull fotbollspelare.
Foto: Magnus Hjalmarsson Neideman
Han kallades Husbys egen Romario men hans svartvita klubbtröja med nummer tio kommer aldrig mer att användas. Sent på natten till förra lördagen tvingades läkarna på Karolinska sjukhuset i Solna ge upp försöken att rädda 23-åringens liv.
Nu är det är helgkväll och som alltid samlas spelarna i laget Atletico Husby för att träna på konstgräset på Kvarnbacka. Men idag, en vecka efter att de förlorade sin klubbkamrat och vän, är ingenting som vanligt.
Shahin Akbari, 26 år gammal, säger att dagarna liksom flutit ihop. Nyheten om vem det var som dödats var en chock. Innerst inne, säger han, har han ännu inte greppat vad som hänt:
–Det var världens gladaste kille. Alltid med ett leende på läpparna och alltid ett stöd för dem som hade problem.
Nyheten om mordet kablades ut tidigt på lördagen förra veckan. En misstänkt uppgörelse i kriminella kretsar, sade Norrortspolisens informationsansvariga då till medierna. Det är en bild som den mördade 23-åringens vänner och familj reagerar mot. Tränaren Sangar Mohamed, 28 år, minns lagets nummer tio som en ödmjuk kille. En kompis som hjälpte andra, en talangfull fotbollspelare.
Mordet däremot är obegripligt och tragiskt:
–Han hamnade på fel plats vid fel tidpunkt. Kalla det hans öde eller otur eller vad som helst, säger han.
Ingen här vet vad som egentligen hände på mordkvällen men vännernas bild av ”Romario” stärks av Kerstin Hellström, förundersökningsledare vid närpolisen i Kista.
Hon, som jobbat här i mer än tio år, säger att hon har järnkoll på de unga män som dragit till sig polisens intresse.
–Det kan jag säga säkert att den här personen inte är en av dem som rör sig i kriminella kretsar. Jag känner inte alls igen honom, säger kommissarie Kerstin Hellström.
Romario, smeknamnet fick han efter VM 1994 eftersom att han som liten kille i Husby glänste på planen precis som den lille brasilianske anfallsstjärnan, levde för idrotten. Atletico-spelarna berättar hur deras stjärna testat ett år med collegefotboll i USA, men kom hem och hjälpte Atletico Husby att gå upp till division fem.
Han hade nyligen fått jobb som gympalärare i Vällingby och var dessutom landslagsman för det lilla östafrikanska landet Djibouti.
Under strålkastarljuset på bollplanen och mellan höghusen i Husby talar många även om en annan ung mans död: 16-årige Riccardo Campogiani som den 6oktober i fjol sparkades till döds på Kungsholmen.
Det dödsfallet väckte reaktioner: Spaltmeter skrevs. Politiker efter politiker uttalade sig. På flera håll i landet arrangerades demonstrationer. I Stockholm samlades 10000 människor i en kraftfull protest mot gatuvåldet.
Nu vill lagkamraterna i Atletico och andra vänner till Romario att även hans död ska bli en liknande väckarklocka mot våld. De planerar en manifestation och hoppas på stöd även utanför Kista och Husby.
Men mitt i arbetet med att möta sorgen och försöka få den att bli konstruktiv har Ace Billefält, vikarierande föreståndare på ungdomshuset Reactor, sedan förra helgen hört en oro. Trots viljan att hedra Romarios minne med ett nej till våld gnager en misstanke hos många:
–De frågar sig om någon kommer att bry sig. Eller om det faktiskt är så att här ute kan de dö som Romario utan att samhället engagerar sig eller ens märker det.
