Som tonåring i Husby tröttnade Fahd Luyombya på att så många klagade på att ingen gjorde någonting för förorten de bodde i. Tillsammans med några jämn-åriga engagerade han sig i ett lokalt ungdomsråd och satte sig ner med politikerna. Nu sitter han i resultatet av ansträngningarna.

Just vid skarven mellan Kista och Husby ligger numera ungdomshuset Reactor, där Fahd Luyombya som hunnit bli 21 år, arbetar.

För honom blev öppnandet av Reactor för två år sedan ett bevis på att det lönar sig att engagera sig.

–Jag gör egentligen samma saker som då. Kärnan är att få de unga här att engagera sig. Många har dåligt självförtroende och undrar om det leder någon vart att utbilda sig, om det verkligen leder till att de får jobb, säger han.

Det har varit goda år med hög snurr i ekonomin och låg arbetslöshet i Stockholm. Men det är stora skillnader mellan olika delar av stan. I en dyster rapport skildrar statliga Ungdomsstyrelsen villkoren för unga i några av landets fattigaste bostadsområden.

Utredarna konstaterar att unga som bor i så kallade utanförskapsområden har en betydligt svårare situation på arbetsmarknaden jämfört med jämnåriga som växer upp i andra områden.

Totalt i Sverige har 14 procent unga mellan 20 och 25 år stannat utanför både arbetsmarknad och studier under ett år. I Husby är den siffran hela 38 procent.

Och i Husby är 43 procent av de unga sysselsatta, jämfört med 70 procent i Stockholm. Många hoppar mellan olika korta anställningar. Unga kvinnor jobbar i lägre grad än de unga männen.

Samma sociala uppdelning syns i skolan. I Sverige är 90 procent av alla elever som lämnar grundskolan behöriga att söka gymnasiet. I Husby är det bara 57 procent.

Annette Jansson (m), ordförande i Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd, kallar rapporten oroande. Särskilt reagerar hon på att så många unga i stadsdelen tycks leva i ett ingenmansland där de varken studerar, arbetar vitt eller ens lever på socialbidrag.

–Vi gör allt vi kan från förvaltning och politiskt håll. Men nu har vi dessutom en världsekonomi som är i gungning och det försvårar läget, säger hon.

Hooman Anvari, drivande i boendeföreningen Husby Unite, säger att den cementerade segregationen skulle ha kunnat undvikas om politikerna prioriterat rätt.

– Den är ett resultat av en långvarig marginaliserig av männi-skor här i Husby och en stigmatisering. Det vi ser är ett resultat av att makthavare har fördelat resurser på ett sätt som är till vår nackdel, säger han.

Hooman Anvari vill att politikerna nu ska vända sig till Husbyborna för att hitta lösningar, att de ses som aktiva individer och inte bara mottagare av mer eller mindre ambitiösa förbättringsprojekt.

–Samhället måste sluta med den vanliga uppifrånattityden, alla satsningar kan inte komma ovanifrån, medborgarna måste ha makt och inflytande från A till Ö, säger han.

Ljuspunkter finns i Ungdomsstyrelsens rapport: 60 procent av eleverna i Husby svarar att de trivs bra med att leva i sitt område, att jämföra med 55 procent av eleverna i hela Sverige.

Och trots att många elever inte har betyg som räcker till att komma in på gymnasiet finns även en stor grupp unga som lyckas.

En lika hög andel ungdomar från Husby som i övriga Sverige läser vidare efter gymnasiet.

Inne på ungdomshuset Reactor – en rask promenad från den glittrande Kistaskrapan och it-företagen som gjorde Kista världsberömt som Sveriges Silicon Valley – tror Fahd Luyombya att berättelsen om Husby kan vända.

Han försöker nu få företag att erbjuda praktikplatser till stadsdelens unga. Ett annat sätt att öppna dörrar är att erbjuda drivna killar och tjejer kurser i projektledning.

–Jag hoppas att vi kan få ungdomar här att våga mer. Många är hungriga, de satsar hårt och har mycket att ge om de bara får chansen.