Efter decennier av diskussioner är Förbifart Stockholm närmare att bli verklighet än någonsin. Om den borgerliga alliansen vinner riksdagsvalet byggs vägen, om de rödgröna vinner får stockholmarna avgöra genom en folkomröstning.

Men trots jätteinvesteringen på 28 miljarder kronor tar det bara 10–15 år efter den planerade invigningen 2020 innan det blir trångt på Förbifarten, enligt Trafikverkets prognoser. De visar också att trafikmängden år 2035 väntas ligga på 145000 fordon per dygn, 10 procent över vägens kapacitetstak.

–När trafiken kommer upp i 140000 fordon per dygn finns risk för köer, säger Riggert Anderson, projektchef för Förbifart Stockholm på Trafikverket.

I en lång tunnel kan alltför långsamma köer inte tillåtas. Då riskerar luftkvaliteten att bli för dålig och människors hälsa sätts på spel.

För att undvika trafikstockning i tunneln kommer det att behövas trafikreglering vid Förbifartens påfarter. Trafikverket vill i så fall använda så kallad rampstyrning, trafikljus som släpper på trafik i olika takt beroende på hur trångt det är på Förbifarten. På så sätt räknar man med att helt undvika köer.

Men Jonas Eliasson, professor i transportsystemanalys på KTH, menar att rampstyrning inte helt kan ta bort köerna.

–Det kan flytta köerna och det kan öka genomflödet i tunneln, men någonstans blir det köer, i alla fall vissa tider på dygnet, säger han.

Den ideella föreningen Kollektivtrafikant Stockholm är oroad för busstrafiken. Bussar måste åka av och på Förbifarten ofta och riskerar att få vänta vid påfarterna. Föreningens ordförande Mikael Sundström tycker att det är ”paradoxalt” att man måste strypa trafiken redan efter 10–15 år.

–För busstrafiken innebär det att man gång på gång kommer att fastna i signalreglerade köer, säger han.

Till sitt stöd har Kollektivtrafikant Stockholm tagit fram en rapport om kollektivtrafik på Förbifarten. Den bygger till större delen på Trafikverkets beräkningar och är utförd av Joanna Dickinson, transportanalytiker på konsultbolaget Trivector traffic.

Enligt henne behöver kollektivtrafiken på Förbifarten egna körfält om den ska fungera väl. Idag finns inga sådana med i planeringen.

–Om Förbifarten utnyttjas till max kommer trafiken att gå med den lägsta möjliga hastigheten. Så långsamt vill man inte att busstrafiken ska gå, då får den väldigt få resande, säger hon.

Trafikens minimifart på Förbi- farten finns inte med i planeringen. Riggert Anderson på Trafikverket tror att den blir lägre än 20 kilometer i timmen, men han ser inget behov av särskilda busskörfält.

Anderson menar också att det går att anpassa Förbifartens påfartsramper så att kollektivtra- fiken får företräde. Men Joanna Dickinson är kritisk till att detta inte finns med i planeringen. Det är bara i Skärholmen som en egen avfartsramp för busstra- fiken planeras.

–Om man vill att fler ska åka kollektivt så måste man planera för det redan nu. Det blir betydligt dyrare att i efterhand bredda en tunnel eller bygga nya påfarter för kollektivtrafik, säger hon.

Jonas Eliasson på KTH menar att det inte är värt att bygga fler än de sammanlagt sex körfält som planeras idag.

–Att bygga en väg med så mycket kapacitet att det inte blir några köer är inte samhällsekonomiskt lönsamt, säger han.

Den politiska majoriteten i regionen vill inte förändra den planerade Förbifartens kapacitet.

–Inget har pekat på att vi är i närheten av kapacitetstaket när den öppnar och de följande åren, säger Erik Langby (M), ordförande i landstingets regionplanenämnd.

Prognoserna för 2035 är alltför osäkra enligt Langby, och det har inte har förts någon politisk diskussion som sträcker sig så långt fram i tiden.

–Någonting måste vi lämna till den tidens politiker också, säger Langby.