Under 2006 tog dåvarande politiska sekreteraren Thomas Ardenfors (M) initiativ till en mässa i Sollentuna kommun. Sedan dess har konceptet vuxit och nu ordnas flera mässor varje år.

Att en politiker arrangerat mässor har varit kontroversiellt i kommunen. När han 2010 dessutom valdes in i fullmäktige och blev kommunstyrelseledamot, godkände presidiet för kommunstyrelsen att mässorna skulle fortsätta – men upphandlas på konsultbasis.

– De viktiga var att det skulle ske på ett öppet sätt, säger kommunstyrelsens ordförande Douglas Lithborn (M).

Men att upphandlingen skulle ske ”öppet” hade inte högsta prioritet när uppdraget hamnade på upphandlingschefen Lill Sandberg bord i somras. Däremot var det viktigt att upphandlingen gick snabbt. Därför valdes den minst öppna formen av upphandling: direktupphandling.


Två företag bjöds in att lägga ett anbud på ett år med option på ytterligare två, dels Thomas Ardenfors firma – som startats enbart för upphandlingens skull, dels ett annat Stockholmsföretag. Att bara två företag kontaktas går emot kommunens egna principer, som säger att minst tre bör kontaktas.

När anbuden kom in visade det sig att totalsumman på anbudet på ett års arrangemang, med option för ytterligare två, hamnade betydligt högre än gränsen för direktupphandling, 287000 kronor, vilket gjorde det olagligt att direktupphandla. Ardenfors anbud var på totalt 675000 och det andra företagets på 1650000 kronor.

Men i stället för att göra en vanlig upphandling valde upphandlingschefen att stryka de två optionsåren och därmed hamna under det så kallade tröskelvärdet.

Så är det i princip praxis att göra, hävdar Lill Sandberg, och förklarar anledningen till att man frångick kommunens principer med antalet tillfrågningar med att ”vi ansåg att man inte hittade någon annan att skicka till”. Detta trots att det enligt Statistiska centralbyrån finns 1209 företag i Sverige som angett att de sysslar med att ordna konferenser och mässor.

– Skulle man ha kollat av hela Sverige så hade man varit tvungen att göra en stor upphandling och annonserat. Men det här är en så liten grej, säger hon.


När det finns en risk för en jäv- eller korruptionssituation, bör man inte ha gått ut och gjort en riktig upphandling?

– Jag har ingen kommentar till det. Det har inte jag varit med och diskuterat. Jag har gjort en upphandling, säger Lill Sandberg.

Ann Fryksdahl är jurist på Konkurrensverket. Hon säger att man inte ska dela upp en upphandling för att komma under tröskelvärdet.

– Risken är att man får ett högre pris eftersom konkurrensutsättning borgar för bättre pris.

Och hon tycker att när en upphandling är kontroversiell så bör man som kommun göra en vanlig upphandling, även om det kan ta längre tid och att man inte behöver det enligt lagen.

– Ja, det borgar för att allt gått rätt till. Och då blir det inga misstankar, säger Ann Fryksdahl.


Om det verkligen var så bråttom med upphandlingen råder det delade meningar om. Thomas Ardenfors själv säger att det viktiga för honom varit att upphandlingen skötts rätt och att det funnits en politisk enighet bakom beslutet.

– Jag har känt att det har varit en total öppenhet. Det känns tråkigt att det blir svallvågor av detta ett antal månader efteråt, säger han.