– Vad är elektricitet? Just det, elektricitet är elektroner i rörelse, de rör sig från en punkt till en annan, säger läraren Maha Al Jubory och demonstrerar genom att själv röra sig fram och tillbaka. Det är NO-lektion i klass 9B i Lillholmsskolan i Vårberg.

Många elever räcker upp handen och är aktiva. Så är det även på följande lektion – under en livlig diskussion om Jan Guillous Ondskan, som klassen läser.

Enligt rektor Karin Roslund är det ingen tillfällighet.

– Vi har verkligen arbetsro här. När jag kommer in i en klass så är det fridens liljor.

I juni gick 6 531 elever ut nian på 65 kommunala skolor i Stockholms stad. Knappt nio av tio fick godkänt i kärnämnena svenska, matematik och engelska, och blev därmed behöriga att söka till nationella programmet på gymnasiet.

Det visar de preliminära betygsresultaten som SvD tagit del av. Det är ingen förändring jämfört med förra året. Men statistiken visar på enorma skillnader mellan skolorna.

Nyckeln är andelen elever med svenska som andraspråk. I skolor där alla elever blev behöriga – Höglandsskolan och Äppelviksskolan – finns inga elever med annat modersmål än svenska. Och omvänt: i Hjulstaskolan, med endast 43 procent behöriga, hade 80 procent av eleverna ett annat modersmål.

– Stockholm är en väldigt segregerad stad och det slår igenom här. Många skolor har också tagit emot många flyktingbarn, till exempel Rågsvedsskolan, och det gör jämförelsen lite orättvis, säger skolborgarrådet Lotta Edholm (fp).

Lillholmsskolans rektor Karin Roslund understryker de olika förutsättningarna:

– Sju av 63 elever som gick ut nian här i juni hade varit mindre än tre år i Sverige. Hälften av eleverna var födda utomlands.

Trots tuffa odds har Lillholmsskolan lyckats bryta en negativ trend. 84 procent av niorna klarade behörigheten, jämfört med 68 procent i fjol. Betygen har också höjts avsevärt: det genomsnittliga meritvärdet låg i våras på 224 i snitt, över snittet i staden. Skolan satsar, tycker elever SvD talar med:

– Det är bra här, för lärarna bryr sig om alla. De förklarar och förklarar tills man förstår, säger Weza Rebwar.

– Ja, som min svensklärare. Om man inte förstår så kan man ringa henne när som helst, säger Dona Shemmon.

Till det positiva hör också att elever och lärare gjort resor tillsammans, säger Weza Rebwar.

Klasskompisen Oskar Strandqvist lyfter fram kontakten mellan elever och lärare.

– Ja, det är kemin mellan lärare och elever som är så bra. Jag känner mig skyldig att anstränga mig, för lärarnas skull.

Skolan är en F-9-skola och ligger i Skärholmen, ett socialt utsatt område. Bakom framgången ligger ett metodiskt arbete med mentorskap, där varje elev sätter upp individuella mål. Extra fokus ligger på svenska språket och klassen ingick förra året i ett läsprojekt. Enligt Karin Roslund möjliggörs satsningar delvis tack vare extramedel som riktas till fattiga områden. Lärarna fortbildas också för att coacha eleverna.

Mattias Wahlström, lärare i svenska och SO, säger att han var ”pappa” för de elever som gick ut nian i våras.

– Vi fick med många på tåget. Många gick också ett extraår, för att de behövde det. Man kan vara ganska stolt.