Stockholm jäser. Gamla hus får påbyggnader, nya hus uppförs i en ny och större skala. Många oroar sig för vad som händer med innerstadens låga silhuett.

Samtidigt ska k-märkta hus rivas eller byggas om.

–Det är en egendomlig situation, allting kan göras nu, säger Thomas Hall, professor i konstvetenskap, som i många år har forskat om Stockholms planering och bebyggelse.

Thomas Hall menar att Stockholm just nu förändras på ett dramatiskt sätt. Han tycker att det som pågår är mer anmärkningsvärt än 60- och 70-talens beramade rivningar i Klara.

–Saneringarna i City var ju oändligt mycket bättre förberedda. Man hade utrett i ett par decennier vad man skulle göra. Även om det var fel, så var det ändå genomtänkt. Nu verkar det gå till så att man nästan från ena dagen till den andra bestämmer sig för vad man ska göra, säger han.

Thomas Hall menar att inget är heligt för dagens politiker och stadsplanerare. Samtidigt tycker han att opinionen är svag.

–På 60- och 70-talet fanns det ju starka protester, som inte finns nu. Det är väl tidsandan.

Thomas Hall efterlyser mer eftertanke. Han tycker att staden förändras utan riktig analys och diskussion om vad som riskerar att gå förlorat.

Högkonjunkturen är en förklaring till de snabba förändringarna. Dessutom finns det ett sug hos många Stockholmspolitiker efter spektakulära nyheter.

–Ta diskussionen om det flytande badhuset. Det var ju som hämtat ut Grönköpings veckoblad, men ändå diskuterades det på fullt allvar.

•Varför vill politikerna förändra Stockholm?

–Stockholm är inne i en väldigt expansiv period. Samtidigt är det ju väldigt viktigt att vi vårdar det varumärke vi har, säger Mikael Söderlund men rättar sig snabbt och byter ut ordet ”varumärke” mot ”stad”.

Idag betraktas städer allt mer som varumärken. Städer ska profileras; det gäller att synas i världen och locka turister och konferensgäster.

Mikael Söderlund är moderat stadsbyggnadsborgarråd och politiskt ansvarig för förändringar i Stockholms stadsbild.

Han pratar om ett 40-våningshus mitt i City, om en Manhattaninspirerad skyline i Värtan och om vikten av att våga bygga hus som syns.

Han säger att han upplever ett sug efter samtida arkitektur och nya uttryck i Stockholm.

–Det gäller bara att inte göra om 50- och 60-talens misstag, med oreflekterade rivningar.

Mikael Söderlund berättar om blommor han fått från Yimby, ett nätverk som arbetar för att Stockholm ska byggas högt och tätt.

–Det har under en längre tid funnits en längtan efter att Stockholm ska sticka ut. Sedan kan vi ju diskutera om det vi verkligen gör kommer att sticka ut, säger han med ett litet leende.

Som exempel på nya byggnader som kan ”sticka ut” nämner han det svartglänsande hotellet vid Norra bantorget, och Stockholm Waterfront, den stora hotell- och kongressanläggningen som byggs vid Klara sjö.

–Detta plus stadsbiblioteket blir ett slags manifest för den nya staden, de nya behoven, säger han.

•Varför har Slussen hamnat i långbänk?

Slussens framtid har ältats i åratal.

Hittills har diskussionen mest handlat om rivning kontra bevarande. Nu har politikerna beslutat att klöverbladslösningen ska ersättas med en ny förbindelse mellan Söder och Gamla stan. Den senaste tävlingen om Slussen avgjordes 2004, men nu ska vinnarförslaget bearbetas kraftigt och nya arkitekter ska kallas in.

–Slussentävlingen var felformulerad. Den saknade innehållsdiskussion, den blev en fråga om trafikplanering, säger Fritz Håkon Halvorsen.

Han är arkitekt, och flyttade från Norge till Stockholm för sex år sedan.

För ett år sedan startade han Slussenbiblioteket.se, en blogg med element av skönlitterär karaktär där han leker med tanken på ett bibliotek vid Slussen. Fritz Håkon Halvorsen tycker att Slussen är en självklar plats för en framträdande offentlig byggnad.

–Det finns geografiska och topografiska kvaliteter där, där finns kontakten med vattnet och Gamla stan framför ögonen. Platsen bara ligger och väntar.

Staden har främst planerat nya Slussen som en trafiklösning kombinerad med shoppinggalleria. Först på senare tid har tjänstemän på stadsbyggnadskontoret börjat tala om att det också behövs kultur i mixen för att skapa en verkligt intressant plats.

–Stockholm riskerar att bli lite kulturfattigt. Det har byggts ganska få kulturinstitutioner i Stockholm på senare år. Men det krävs ju en politisk vilja, någon som vill något.

•Varför är nya stadsbiblioteket så kontroversiellt?

Sverige har ett fåtal byggnader med internationell lyskraft. Stockholms stadsbibliotek, från 1928, är en av dem.

I juni 2006 utlyste Stockholms stad en tävling om en stor tillbyggnad. Tyska Heike Hanada vann tävlingen med förslaget Delphinium, ett tiovåningshus som innebär att stadsbibliotekets k-märkta annex måste rivas.

–Det går inte att göra det här på något bra sätt. Man borde från början ha insett att det här blir för krystat, säger Catharina Gabrielsson, arkitekt och tidigare ordförande för Rådet för arkitektur, form och design.

Hon är en av många kritiker som tycker att hela projektet är feltänkt.

–Man får de svar man förtjänar. Och det var en omöjlig tulipanaros som man förväntade sig, säger Catharina Gabrielsson som menar att det är bakvänt att försöka ”hedra” Gunnar Asplunds världsberömda bibliotek genom att rama in det med ny, upp- seendeväckande symbolarkitektur.

Catharina Gabrielsson tycker att den kontroversiella bibliotekstillbyggnaden visar på bristen på fritt och strategiskt tänkande i Stockholm. Hon tillägger att framtidens huvudbibliotek kanske ska ligga någon helt annanstans än vid Odenplan.

–Om staden bestämmer sig för att satsa på ett offentligt rum – ett nytt bibliotek – så borde man i första hand titta på var en sådan investering kan göra största möjliga nytta, säger hon och tillägger att det är märkligt att stadsbyggnadskontorets tjänstemän aldrig utrett någon alternativ placering.

–Istället klamrar man sig fast vid det man redan har, och försöker blåsa upp det på ett otroligt konstigt sätt. Det är inte speciellt visionärt.

•Varför saknar Stockholm nya intressanta byggnader?

–Om du tar en sightseeingbåt i Köp-enhamn så kan du börja ute vid Amalienborg. Då kommer du till den nya operan, och intill har vi en ny teater som blir mycket flott. Så åker du vidare och kommer till Den svarta diamanten. Och åker du vidare genom hamnen så kommer du till Jean Nouvels nya konserthus. Om du gör motsvarande resa i Stockholm, vad kommer du till då? Ingenting, säger Uwe Bödewadt.

Han sitter i sitt arbetsrum i Den svarta diamanten, Köpenhamns biblioteksbyggnad som lutar sig dramatiskt ut över vattnet.

Han har återvänt till ett chefsjobb i Danmark, efter sju år som chef för Kulturhuset i Stockholm.

–Jag saknar Stockholm, det är en fin stad, säger Uwe Bödewadt men tillägger att det är ont om inspirerande samtidsarkitektur i den svenska huvudstaden.

Uwe Bödewadt talar om byggnader ”med magi”. Och han konstaterar att Köpenhamn har uppfört flera sådana byggnader bara under den senaste tioårsperioden.

Han tycker att Hammarby sjöstad visst är fint. Men det är något som saknas i det nya Stockholm.

–Ni tänker inte stort nog, säger han och tillägger att det krävs politiker med mod och visioner för att få fram den intressanta arkitekturen.

Under åren i Stockholm slogs han mest av att staden blev allt mer kommersialiserad och inglasad. Några riktigt inspirerande nybyggen såg han inte.

–Det görs en mängd fel i Köpenhamn också, säger han men tillägger att staden medvetet ser till att få in bidrag från tunga arkitekter.

I år öppnar både det nya konserthuset, ritat av fransmannen Jean Nouvel, och en ny byggnad för Tivoli ritad av brittiske Norman Foster.

Genom att bjuda in stora utländska arkitekter lyfter man nivån på det som byggs i staden, menar han och tillägger att Stockholms stad borde ha bjudit in ett antal tunga utländska arkitekter till tävlingen om stadsbiblioteket. Nu uteblev den internationella eliten.

–De stora arkitekterna deltar inte i tävlingar. Och därför får ni inte heller det bästa.

•Hur hanterar man en av världens vackraste städer?

Stockholm är en besvärlig stad. En ovanligt vacker och välplanerad stad, där man inte förändrar saker lättvindigt.

Nu ska Stockholm bli en riktig storstad. Ambitionen är att staden ska växa med 150000 invånare till år 2030.

–Tidigare har vi haft strategin att staden ska växa längre och längre ut. Men nu är vår strategi att bygga staden inåt, att bygga den täta staden, säger Ingela Lindh, stadsbyggnads-direktör i Stockholm, och talar om detta som en satsning på den miljömässigt hållbara staden.

Under de närmaste åren kommer det inte bara att byggas mycket. Ingela Lindh tror också att det kommer att bli intressantare arkitektur.

Idag har hon svårt att ge exempel på nyskapande hus i Stockholm.

–Det finns ett jättefint hus på Surbrunnsgatan, och det finns ett på Döbelnsgatan, säger hon. Men hon tillägger att det handlar om två små projekt med några år på nacken.

–Vi har mycket bra arkitektur i Stockholm, men det riktigt nyskapande och framåtsyftande har vi inte. Men det hoppas jag att vi kommer att få.

Ingela Lindh säger att det finns ett antal projekt där hon räknar med att staden kommer att bjuda in internationella topparkitekter för att få deras bidrag till Stockholm. Och hon tycker att hon märker att både allmänhet och politiker idag har ett verkligt intresse för arkitektur.

Hon säger att det är en ny tid, med helt nya möjligheter för arkitekter verksamma i Stockholm. Hon tar stadsbibliotekstävlingen som exempel.

–Om vi hade genomfört den tävlingen för tio år sedan, så hade vi aldrig pratat om att riva de tre annexen. Det hade inte förekommit.

Hon säger att tävlingsresultatet, där ett nytt högt hus ska ersätta tre k-märkta annex, är symboliskt. Och hon önskar att arkitektkåren, som idag kritiserar vinnarförslaget, kunde se utgången som en hoppingivande signal. En signal om en ny frihet för dem som ska förnya den gamla innerstaden.

–Detta visar på nya möjligheter för alla arkitekter verksamma i Stockholm. Det är inte så heligt, nu finns det en större frihet både när det gäller höjd och förändringar i strukturen.