Nästan två år efter att Boultbee tvingades lämna Stockholm, är flera förortscentrum stadda i förfall. Trots att nya ägare tagit över, syns spåren i de fem centrum som studerats av forskare från Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

– Det har saknats ett tydligt ansvar för samhällsutvecklingen sedan centrumen fick privata ägare. Det har även påverkat lokalsamhällena negativt, säger Johanna Lindblad, biträdande forskare i företagsekonomi.

Stockholms stads försäljning av tio köpcentrum 2007 var en ekonomiskt lysande affär, då otroliga 10,4 miljarder rullade in på kommunens konto. För handlarna i tio köpcentrum blev det början på en fyraårig mardröm, med en hyresvärd som gjorde allt för att få tillbaka de investerade pengarna. Hyrorna chockhöjdes, samtidigt som servicen försämrades.

– Oj, oj, oj. De var riktiga skräckvärdar. Vi fick ingenting, och för dem var det bara pengar, pengar, säger Mirja Panttila, som äger en blomsterhandel i Bredängs centrum i södra Stockholm.

I sin rapport beskriver forskarna hur småföretagare med små marginaler inte vågade satsa då den nya hyresvärden saknade en långsiktig plan. Många tvingades också stänga sina butiker.

– Handlarna har inte kunnat satsa när de inte vetat hur de ska klara nästa månad. Pressen har även påverkat den mentala hälsan, säger Johanna Lindblad.

Forskarna pekar också på de små centrumens funktion som mötesplats och trygghetsskapare för dem som bor i området. Rent kommersiellt har de däremot svårt att gå runt.

– Om du vet att Boultbee betalat så mycket med lånade pengar, och att pengarna ska komma från de här små butikerna, då förstår du att det blir problem, för köpkraften finns inte där. Det borde staden ha tänkt på, säger Thomas Polesie, professor i företagsekonomi.

Vid försäljningen lämnade staden samtidigt över ansvaret för samhällsutvecklingen på Boultbee, som å sin sida visade upp ambitiösa planer för upprustning som sedan aldrig blev av. Mycket av de negativa effekterna av affären hade kunnat förhindras, om Stockholms stad hade skrivit in åtagandena i kontraktet, enligt forskarna.

– Staden ville gärna sälja och tog pengarna och släppte det hela.

I flera av centrumen har hoppet nu börjat återvända, efter att Boultbee försvunnit. Mirja Panttila säger att renhållningen i Bredäng har blivit bättre med Fast Partner som tog över efter Boultbee, men hyrorna har inte förhandlats om, och hon hoppas på mer.

– De har så många centrum – och problemcentrum också. Det är svårt att få tag på dem, men jag tror att det blir bra när de fått riktigt fotfäste, säger hon.

Forskarna bedömer att tre av förortscentrumen – Bredäng, Hässelby gård och Högdalen – har möjlighet att komma på fötter på egen hand. I Rinkeby och Tensta är det dock så eftersatt att det krävs insatser som inte bara kan läggas på en enskild fastighetsägare.

– Kommunen har ansvaret oavsett om den äger eller inte. Det handlar inte om ideologi, utan om vanligt bondförnuft. Om det inte går bra, så blir det en social fråga, och då måste kommunen ändå göra något, säger Thomas Polesie.