I takt med att antalet barn ökar lavinartat i Stockholms innerstan läggs allt fler parklekar ned visar SvD:s granskning i artikelserien Asfaltsbarn. Två av tre parklekar har lagts ned sedan dagens småbarnsföräldrar var små samtidigt som antalet barn i 0-5-år ökat med 154 procent de senaste 30 åren.

Och det är inte bara barnen som bli fler – även antalet bilar registererade på adresser i Stockholms innerstad ökar. Frågan är hur mycket staden ska anpassas till den ständigt ökande barninvasionen. Om detta går åsikterna isär bland läsarkommentarerna på SvD.se.

”Staden är inte byggd för att alla skall kunna köra bil överallt hela tiden. Det är fysiskt omöjligt på grund av stadens täta struktur med många människor på liten yta”, skriver Anders Gardebring.

Han får medhåll av signaturen Cyklist.

”Varför ska det finnas bilar i en innerstad? Vill man som bilist köra runt fritt kan man väl flytta ut på landet där det finns långa vägsträckor att köra på. Varför ska de in i en stad och skapa trängsel, dålig lukt och olyckor? Har ni tänkt på hur vackra och luftiga gatorna ser ut när det är städdagar och det inte står bilar överallt, tänk om det skulle kunna vara så alltid, överallt i innerstan! Fria ytor för alléer, spårvagnar, uteserveringar, cykelbanor...”, skriver Cyklist.

Andra är inne på att bilarna borde få ta mer plats än barnen.

”Ständigt detta gnäll på bilen. Bilen är långt viktigare än att några barn kan leka. Vill de springa omkring fritt får de väl flyta ut på landet så vi kan köra bil ifred i stan. Då kan de fåniga 30-gränserna tas bort också”, skriver signaturen Bilist.

Och så finns det dem som ifrågasätter varför lekparker ska vara bemannade.

”Är det så illa ställt med barnen i Stockholm att de måste ha vuxna som aktiverar dem? Stämmer det så borde det vara förbjudet med barn i storstäder. Bemannade lekplatser? Herrejösses. Ungar skall inte behöva hjälp av vuxna för att leka. Behövs det så är det fel på miljön, stora fel”, skriver signaturen REx.

Ullis har en annan lösning på problemet.

”Idag jobbar fler föräldrar och dessutom mer än vad mina föräldrar gjorde på 70-talet. Det höga skattetrycket, enhetstaxa och ”dagis åt alla” bidrar till detta. Staten skulle istället sänka skatterna, föräldrar får betala vad dagis verkligen kostar och då skulle vi se fler mammor och pappor lediga hela dagarna och inte bara när dagis har stängt i parken”, skriver Ullis.

Många av SvD:s läsare uppskattar dock de bemannade parklekarna och menar att det finns plats för alla innanför tullarna.

”När mina barn var små så gick vi ofta till parkleken där barnen fick träffa andra barn och vi föräldrar även fick möjlighet att umgås. Personalen såg till att allt var fräscht och säkert samt hittade på aktiviteter ibland. Det fanns även smådjur som kaniner, höns och minigrisar i parken”, skriver Tonårsmamma.

”Den miljö som är bra för barn är faktiskt bra för alla! En blandning av olika åldersgrupper gör stadsbilden mer levande eftersom det innebär att stadens yta används en större del av veckans dagar och dygnets timmar. Jag vill ha barnfamiljer och pensionärer i mitt hus därför att jag vet att om det finns folk hemma dagtid så minskar risken för inbrott”, skriver Barnlös men barnkär.

Även i bloggosfären är det flera som vill att barn ska få mer plats i innerstan.

”Det är tråkigt att barnens lek trängs undan. Det är också tråkigt att sådant inte bevakas mer i tidningar och så sällan rapporteras om. Vad är egentligen viktigare än att barnen får växa upp bra och får utrymme för lek? Att få frisk luft och gröna träd. Parker och grönytor behövs inte bara för barnen, förresten. Alla mår väl bättre med mer grönt omkring sig”, skriver Kulturbloggen och får medhåll av Alltiallon som ser samhällsnytta i satsningar på barn.

”Jag förfäras alltid över när satsningar som gäller barnen försvinner. Det är inte så att vi inte vet hur man ska/kan göra utan det är faktiskt så att vi inte gör det. Visserligen inser även jag att detta kostar massor med pengar, men det gör det också om det växer upp barn och ungdomar som på grund av psykisk ohälsa driver runt och idkar skadegörelse. Jag har svårt att förstå varför det satsas mindre på barn och ungdomar idag, det borde vara tvärt om. Idag vet vi hur viktigt det är med vuxennärvaro”.