Engelbrektsskolans rektor Sören Hedlund är bekymrad. Skolans bemanning har minskats med tre lärartjänster och en assistenttjänst. Men ekonomin kommer att gå ihop tack vare förra årets överskott samt att skolan har tagit in fler elever.
Eleverna har redan börjat i de flesta grundskolorna i Stockholms stad. Ändå är det fortfarande oklart under vilka nya förutsättningar rektorer, lärare och elever går till skolorna i den nya grundskoleförvaltningen i Stockholms stad.
På måndag ska Bengt Nilsson, biträdande grundskolechef, träffa stadens rektorer och få deras bild. Men redan står det klart att missnöjet med förändringarna är stort hos många av dem.
– Vi måste få riktig koll på det här. Vi kan inte riktigt sätta fingret på varför det blivit som det blivit. Det ligger inte mindre pengar i systemet, säger biträdande grundskolechef Bengt Nilsson.
Stockholms rektorer hade sett fram emot skolborgarrådet Lotta Edholms (fp) utlovade satsning. Och skolan fick 200 miljoner kronor mer i årets budget, men när höstens verksamhet ska planeras går ekonomin inte ihop för flera av rektorerna.
I måndags öppnade Engelbrektskolan på Östermalm sina dörrar för höstens elever.
Inför skolstarten har elevantalet utökats med två nya skolakademiklasser med fotbollsprofil.
Samtidigt ska förberedelseklasserna avvecklas. Nyanlända elever från andra länder får nöja sig med svenska som andraspråk, två timmars studiestöd och hemspråk. I den nya resursfördelningen förlorade skolan 1,5 miljoner kronor.
– Vi har minskat med tre lärartjänster och en assistenttjänst, säger Sören Hedlund, rektor vid Engelbrektsskolan.
Tack vare ett överskott från förra året och ett utökat antal elever kommer ekonomin ändå att gå ihop.
– Vi har hittills tagit in 30 extra elever inför terminen och det ringer fler hela tiden, säger Gunnar Wohlin, rektor vid Gustav Vasas skola och VasaReal.
Inför hösten har skolan skurit ner 2–3 miljoner kronor och åtta resurslärare har försvunnit.
– Var är vallöftet? säger Mats Huge rektor vid Hökarängens skola i Farsta.
Han har inte sett till den skolsatsning som utlovades innan valet.
Från 1 juli i år lades grundskolan över från stadsdelarna till utbildningsförvaltningen. Rektorerna fick ut mer pengar till verksamheten, men samtidigt nya kostnader som tidigare legat på stadsdelen.
Det kan handla om el, vatten, sopor och rektorslöner.
Men den stora överraskningen för flera rektorer är att de plötsligt fått kostnader för flera elever som de i vissa fall aldrig ens sett. Det handlar om barn med särskilda behov.
I några stadsdelar har de här barnen gått i en egen verksamhet, ett så kallat resurscentrum, som fått pengar från stadsdelen. Nu ska skolorna själva se till att de här eleverna får rätt stöd.
Vid omorganisationen avsattes 33 miljoner kronor i en pott för skolor som fick nya kostnader. Åtta miljoner kronor skulle gå till barn med särskilda behov och 25 miljoner kronor till andra oförutsedda nya utgifter.
Nu visar det sig att kostnaden för barn med särskilda behov var rejält underskattad.
– Min bedömning är att merparten av de här 33 miljonerna kommer att gå till barn med särskilda behov, säger Elisabeth Barö-Dérantz, biträdande grundskolechef i Stockholm.
Därmed blir det mindre pengar över till andra kostnader som rektorerna upplever belastar verksamheten. Det kan handla om exempelvis akuta ombyggnationer.
– Det kan finnas en risk för det, men vi gör bedömningen att vi i första hand måste säkerställa att inte enskilda barn kommer i kläm. De ska prioriteras framför möbler eller lokaler, säger Elisabeth Barö-Dérantz.
Hon håller på med en analys av vilka konsekvenser det nya systemet fått, om det måste förändras eller om det bara övergångsproblem, vilka skolor som tjänar på förändringen och vilka som är förlorare.
Skolborgarrådet Lotta Edholm (fp) tycker fortfarande att omorganiseringen i huvudsak blivit som det var tänkt. Men hon säger att det kan bli tal om en del förändringar efter den kritik som varit.
– Barn med behov av särskilt stöd var ett underskattat problem. Vi valde att lägga ut alla pengarna på skolorna, men nu måste vi se om det fungerar. Finns det barn med behov av så mycket stöd att det finns anledning att ha en central organisation för detta? frågar hon sig.
Först vill hon dock invänta utbildningsförvaltningens analyser.







