Resultaten är smått sensationella.

–Detta är den första lottade studien bland skolbarn som visar att det går att påverka kostvanorna – inte bara på skoltid utan också i hemmen, säger barnläkaren Claude Marcus, på Rikscentrum för överviktiga barn i Huddinge, som lett studien.

Han är positivt överraskad över att resultatet blivit så bra.

–Det är mycket bättre än vi ­vågade tro, säger han.

Tio skolor i Stockholmsområdet har ingått i studien. Av dessa har fem lottats till att bli interventionsskolor och fem till att fungera som kontrollskolor.

Interventionen bestod i att den fysiska aktiviteten ökade sam­tidigt som magrare och mer fiberrika alternativ tog över i skolmatsalen och på fritids.

Kostomläggningen gav resultat. Efter fyra år hade andelen feta och överviktiga barn minskat från 22 till 16 procent. Utvecklingen i kontrollskolorna gick åt motsatt håll. Där ökade istället gruppen feta och överviktiga, från 18 till 21 procent.

SvD har återvänt till en av de skolor som ingått i projektet, Gillboskolan i Sollentuna i norra Stockholm.

När projektet inleddes 2001 infördes radikala förändringar i både motions- och matvanorna på ­skolan. Gameboy och kortspel på rasterna ersattes med rörelse och aktivitet. Rödmjölk och Bregott i skolmatsalen byttes mot lättmjök och lättmargarin och det vita brödet mot knäckebröd. Bullar, glass, godis och läsk bannlystes och ersattes med frukt, fil och gröt.

Redan efter drygt tre år, när SvD först besökte skolan, hade försöket gett resultat. Andelen feta och överviktiga barn minskade. Färre än vart femte barn var då fet eller överviktig mot vart fjärde i kontrollskolorna. Med ­tiden har skillnaderna bara ökat.

Även lärarna påverkades. Den dåvarande rektorn, Gittan Eriksson, gick själv ner 18 kilo i vikt på kuppen.

–Projektet blev en livsstil. Nu sitter det i ryggmärgen, även om det var lite motstånd i början, ­berättar hon när vi ses idag, tre år senare.

Många, inte minst föräldrarna, ifrågasatte varför den röda mjölken skulle bytas ut och varför barnen inte kunde få fira med en glass eller bulle när det var något extra.

–Det har tagit tid att få in tänket men nu är det ingen som undrar. Det finns helt enkelt inget val, säger Gunilla Jihde, förskollärare som var med när projektet introducerades.

Men det händer förstås att ­barnen saknar godiset och bullarna, särskilt när det är något som ska firas.

–Gröt är lite tråkigare, skriv det, säger Miranda Wide i klass 2B i Gillboskolan. Fast ibland på ­vintern får vi O‘Boy, tillägger kompisen Karin Jäderberg.

I gengäld har eleverna fått ”vitaminpillret”, en låda med roliga rörelseuppgifter som får utföras på lektionstid.

–Problemet är bara att många har svårt att sitta still efteråt, ­säger klassföreståndaren, Anja Speiner.

De nya kostvanorna har smittat av sig till hemmen. Det blev lättare att hålla fast vid sundare matvanor om också skolan och fritids gjorde det. Det visar bland annat enkäter som gjorts bland föräldrarna.

–Barnen i interventionsskolorna åt genomgående bättre mat än i kontrollskolorna. Men det krävdes att vi var aktiva och hejade på, annars återfaller många lätt i gamla vanor, säger Claude Marcus.

Motionsvanorna däremot visade sig svårare att påverka. När projektet utvärderades visade det sig att barnen i interventionsskolorna inte rörde sig mer än i kontrollskolorna.

Förklaringen kan vara att även kontrollskolornas elever börjat röra sig mer och att skillnaden mellan skolorna därför inte blev så stor.

Claude Marcus betonar hur viktigt det är att all skolpersonal, inte bara lärare, utbildas på området. Först när alla är engagerade och drar åt samma håll blir det effekt.

Claude Marcus hoppas nu att projektet ska leva vidare och ­inspirera andra skolor och fritids till en fettsnålare livsstil.

–Man behöver till exempel inte alltid stoppa något i munnen när något ska firas, säger han.