Både lärare och elever kallar den slitna tegellängan på höjden bakom Ronnaskolan för ”berget”. Där, i några smått överbelamrade klassrum, förbereds 95 mer eller mindre nyanlända flyktingbarn för skolvärlden utanför. Tanken är att de ska slussas vidare så snart som möjligt. Senast inom två år.

–Det kan mycket väl sitta en nyanländ familj och vänta på mig nere vid receptionen nu. Vi vet aldrig när det kommer fler barn, säger Lena Eriksson, biträdande rektor på Ronnaskolan.

Behoven är stora. Bara i förberedelseklass 2 trängs till exempel sex nationaliteter, tre årskurser och en uppsjö traumatiska minnen.

–Det är tufft. Många har haft det väldigt svårt. Vi blir så mycket mer än bara ämneslärare för dem, säger Gabriella Barsom, en av klassföreståndarna.

Förutom språket saknar eleverna många basala grundkunskaper. Undervisningen blir därför både okonventionell och flexibel. Väcks en relevant diskussion är det ofta den lektionen ägnas åt.

–Vi har också schemalagda utflykter till bibliotek, gårdar, skogar, museum, köpcentrum och så vidare. Allt är en aha-upplevelse för eleverna, säger läraren Helena Söderblom.

–Ta badhuset till exempel. Det finns de som aldrig upplevt hur en människokropp fungerar i vatten. De kan kasta sig i där det är för djupt, eller få panik och knappt våga röra sig.

Eleverna själva beskriver skolan på berget som en fristad. De trivs. Trots det sedvanliga högstadiestojet så vill de inte gå därifrån. Vissa går till och med dit när det egentligen är lov.

Ibland tar sig kulturkrockarna väldigt konkreta uttryck. Som när 13-åriga Rafi Nathir svarar på frågan om vad som skiljer förberedelseklassen från den irakiska skola han lämnade för något år sedan:

–Det är bättre här.

Vad är bättre?

–Allt.

Men finns det några speciella skillnader?

–Nej. Eller jo förresten. Man slipper vara rädda för att bli bombad på vägen hit. Och så blir vi inte slagna av lärarna.

Tryggheten är av förklarliga skäl ett ledord. Bland annat genom att mycket av undervisningen sker med hjälp av arabiska tolkar.

Trots det, och trots att kommunen satsar mer pengar på förberedelseklasserna än på de vanliga skolklasserna, så får få godkänt i kärnämnena. Kraven är lika hårda här som på alla andra grundskolor.

–Vi försöker förklara, men många blir givetvis väldigt ledsna när de får underkänt trots stora framsteg. Politikerna borde ge förberedelseklasserna en separat betygsskala, säger Helena Söderblom.

Både lärare och elever ser dock positivt på framtiden. Rafi vill bli läkare. Klasskamraten Jan Khoshaba Zaia tror på bra betyg – ”det är lättare att lära sig svenska än att lära sig simma” – och har bestämt sig för att bli polis här i Ronna. Omvärldens åsikter om den problemtyngda stadsdelen verkar inte spela någon roll.

–De ser det inte på samma sätt. Vi har diskuterat utanförskap i min klass men eleverna pratar aldrig i termer som ”vi och dom”, säger Gabriella.

–Det är nog snarare en uppfattning som kommer utifrån. Från er andra.