Stockholms läns landsting har alltid varit ett skyltfönster för den moderata sjukvårdspolitiken och att då vara högsta ansvarig för stockholmsjukvården är tveklöst ett politiskt toppjobb. När alliansen tog över även i Stockholmslandstinget 2006 var därför de interna förväntningar stora på Filippa Reinfeldt.

Från sin position har hon kunnat odla sitt kändisskap, men hon har knappast gjort sig känd som någon debattglad nytänkande moderat vårdpolitiker. I de vardagsnära vårdfrågorna för stockholmarna har hon varit tämligen osynlig.

Hon har invigt och klippt band, men ofta undvikit att stå till svars för de brister som med jämna mellanrum visar sig i sjukvården. Det har hon med varm hand överlåtit till kollegerna i de andra allianspartierna och bland dem har irritationen stundtals varit påtaglig.

Där har man uppfattat att hon gömt sig undan ansvaret så att inga problem ska förknippas med henne och rollen som statsministerfru. En vårdkris i Stockholm skulle även indirekt slå mot maken och Moderatledaren i regeringen.

Men också internt finns kritik. Av partiledningen fick hon uppdraget att leda den moderata sjukvårdspolitiska gruppen som levererade sitt förslag 2009. Blekt, urvattnat och visionslöst var några av kommentarerna. I dagarna har hon fått ett liknande uppdrag från samma partiledning.

Att vara gift med statsministern har hämmat och begränsat möjligheterna för Filippa Reinfeldt att fullt ut verka från sin post. Att utmana regeringen och därigenom statsminister Fredrik Reinfeldt har inte varit något alternativ för henne. Därför har det heller inte kommit några förslag om att exempelvis sälja ut fler akutsjukhus i Stockholm, vilket partiledningen sagt nej till.

Risken för jäv och en för stark politisk maktkoncentration inom en familj har också förts fram och bidrog säkerligen till att Filippa Reinfeldt inte blev finanslandstingsråd i Stockholm hösten 2010.

En politisk konsekvens om separationen leder till skilsmässa blir att Filippa Reinfeldt då har chansen att ta för sig mer i politiken om hon själv vill. Hennes manöverutrymme har i vilket fall ökat på kort sikt i Stockholmspolitiken och kanske på längre sikt i ett mer nationellt perspektiv.