Hovrättens domskäl:

”Åklagaren har påstått att A och B gjort sig skyldiga till grov våldtäkt på så sätt att A med våld och hot om våld haft samlag med C såväl (SvD har här valt ta bort den detaljerade gärningsbeskrivningen).

A och B har bekräftat att de haft samlag med C vid den tidpunkt som åklagaren påstått, men deras uppgifter om vilka sexuella aktiviteter som förekommit liksom frågan om frivilligheten i dessa aktiviteter skiljer sig från åklagarens påstående och C:s uppgifter.

De frågor hovrätten har att ställning till är således om det förekommit samlag och andra sexuella aktiviteter mellan C och var och en av de tilltalade eller någon av dem under hot om våld eller med våld och gärningsmannen i så fall tvingat henne till dessa aktiviteter.

Genom C, A och B så långt samstämmiga uppgifter är det utrett att de alla tre på vägen till lägenheten varit införstådda med att de skulle ”ha sex med varandra”, när de väl kommit fram. C motsatte sig inte detta, liksom inte heller de inledande sexuella aktiviteterna bestående i (text borttaget. Red anm.)

Detta samlag, som alltså var frivilligt från hennes sida, varade enligt vad C sagt 20-30 sekunder. Anledningen till att hon inte kan ange vem av dem som inledde, är att hon då låg nertryckt på mage i sängen med sitt ansikte i en kudde och inte kunde se sin partner. Så långt i händelseförloppet har alltså C tillstått att det varit fråga om frivillighet från hennas sida.

Efter det inledande samlaget har C hävdat att hon inte längre deltog frivilligt utan att det var fråga om övergrepp mot henne och att hon gjorde detta klart för A och B genom att säga ifrån och genom att göra motstånd med kroppen. Av avgörande betydelse blir därmed frågan om tilltro kan sättas till C:s berättelse framför de tilltalades uppgifter att varken våld eller hot förekommit och att de inte uppfattat något som tydde på att C inte skulle ha varit med på vad som hände.

Högsta domstolen har i ett flertal rättsfall slagit fast att det inte är tillräckligt för en fällande dom att en målsägandes berättelse framstår som mer trovärdig och framstår som mer tillförlitlig än den som tilltalades. Samma beviskrav gäller i denna typ av mål som i andra fall, nämligen att domstolen vid en samlad bedömning av utredningen i målet kommer fram till att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till det brott som åklagaren påstått. Av avgörande betydelse är alltså vilken stödbevisning som har förebringats.

Det kan till en början konstateras att C tidigare vid ett flertal tillfällen frivilligt haft sex med A och B. Vid ett av dessa tillfällen har hon haft sex med dem båda samtidigt. Det är vidare utrett i målet att dessa sexuella aktiviteter innefattat dominanta inslag med (delar av stycket borttaget. Red. anm) och att C inte har motsatt sig dessa inslag. C har vid de tidligare sexuella aktiviteterna – enligt vad hon och båda de tilltalade uppgivit – aldrig fått några skador.

Vid det nu aktuella tillfället har hon, enligt vad som framgår av det åberopade läkarintyget, fått skador över hela kroppen och i underlivet, något som A och B inte alls eller endast till en viss del kunnat ge någon förklaring till.

C:s version av händelseförloppet stöds främst av ett samtal till Larmcentralen, vittnenas iakttagelser av C:s reaktioner efter det att hon lämnat lägenheten samt den sms-korrespondens som A och B haft senare samme dag som händelsen.

Av samtalet med Larmcentralen samt uppgifter från D och E framgår att C kort tid efter händelsen var uppriven, grät kraftig och att hon till samtliga uppgivit att hon blivit våldtagen. Av E:s vittnesmål framgår också att C under samtalet med henne skakade kraftig i hela kroppen.

C har gjort ett trovärdigt intryck. Hennes version av händelseförloppet stöds av läkarintyget, samtalet till Larmcentralen samt D och E:s uppgifter.

När det gäller att bedöma tillförlitligheten av C:s uppgifter måste tas i beaktande den omständigheten att hon visat sig ha en anmärkningsvärt hög promillehalt vid provtagningen senare på dagen, kl.10.14. Polismannen E, som får antas ha en viss vana vid att i sitt arbete möta berusade personer och av att bedöma deras berusningsgrad, har dock inte uppfattad C som ”speciellt berusad”. Hovrätten finner därmed att denna omständighet inte minskar tillförlitligheten av C:s berättelse.

Vid en samlad bedömning av vad som nu har sagts finner hovrätten att C är trovärdig och att hennes uppgifter är tillförlitliga. Det är därmed hennes version av händelseförloppet som ska ligga till grund för bedömningen.

Genom C:s uppgifter finner hovrätten styrkt att A och B – sedan det inledande skedet passerats – föregripit sig på C först genom (beskrivning borttaget. Red. anm) och också (stycket borttaget) på det sätt som C beskrivit såväl i hovrätten som tidigare i tingsrätten enligt vad som redovisas i tingsättens dom. För A:s del tillkommer även att han har fört (text borttaget. Red anm) på det sätt som åklagaren påstått.

Genom C:s uppgifter finner hovrätten också styrkt att C gjort det klart för A och B att hon denna gång inte accepterade de sexuella aktiviteterna och att hon protesterat såväl med ord som genom att försöka komma loss. Hon har berättat att hon gjort så mycket motstånd att hon bland annat genom att försöka rivas och sparkas. Hon lyckades dock inte komma loss, eftersom de både tilltalade växelvis suttit på henne och tryckt ner hennes huvud i en kudde. A och B har således med våld betvingat C:s motstånd och för A:s del tillkommer också att han har hotat C på det sätt åklagaren påstått.

Mot bakgrund av det som nu redovisats finner hovrätten det uteslutet att A och B inte insett att samlagen och för A:s del också det samlagsliknade förfarandet inte varit frivilligt från C:s sida. De sms som A och B skickat till varandra efter händelsen talar också för att de varit medvetna om att de utsatt C för något otillbörligt. Hovrätten finner således att de haft uppsåt till de gärningar de gjort sig skyldiga till.

Åtalet för våldtäkt är därmed styrkt och ska bifallas. Åklagaren har hävdat att våldtäktsbrotten är grova. Vid denna bedömning ska enligt bestämmelsen i brottsbalken särskilt beaktas bland annat om fler än en gärningsman förgripit sig på offret. I sådana fall ska brottet normalt bedömas som grovt. Särskilt med beaktande av den mycket utsatta situation – instängd med två män i en lägenhet – som C befunnit sig i finns det inte skäl att någon annan bedömning i detta fall och våldtäkterna ska alltså bedömas som grova.

Påföljd

A och B är tidigare ostraffade. B var då ogärningen begicks en dryg månad från att fylla 21 år.

Med hänsyn till brottens art och straffvärde kan någon annan påföljd än fängelse inte komma i fråga. Det saknas anledning att göra skillnad i fängelsestraffets längd för de tilltalade.

Häktning

För grov våldtäkt är inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse fyra år. Det är inte uppenbart att skäl till häktning saknas. A och B ska därmed förklaras häktade.

Skadestånd

C har uppgivit att de fysiska skador hon fick vid tillfället gick över på någon eller några veckor. Efter händelsen har hon dock mått psykisk dåligt och var sjukskriven först helt i en period från mitten av april till mitten av maj och sedan halvtid till juni månads utgång. Under hösten har hon varit ytterligare heltidssjukskriven under två veckor. Hon går fortfarande på psykologsamtal och kommer enligt det intyg som åberopats att vara i behov av en längre tids behandling.

Beträffande ersättningen för kränkning finner hovrätten med hänsyn till att övergreppen mot C begåtts av två men samtidigt och till att det varit fråga om flera samlag och samlagsliknande förfaranden att det belopp om 150 000 kr som C har yrkat är skäligt och ska dömas ut.

Hovrätten finner vidare att de belopp C yrkat som ersättning för sveda och värk och för inkomstförlust är rimliga och ska bifallas.

Således är samtliga belopp som, C yrkat i skadestånd skäliga och bör dömas ut. Hennes skadeståndstalan ska därmed bifallas i sin helhet.”