Under ett nattpass på bussen mellan city och Norsborg har Jasmina Petronijevic en enda rast mitt i natten på Sergels torg. Där finns ingen toalett, berättar hon.

– Och tar du med dig matlåda till jobbet har den legat i väskan och jäst i några timmar, säger maken Zoran och rynkar på näsan.

I går gick de strejkvakt vid Nybodagaraget i Brännkyrka där bussarna stod stilla i långa rader. Båda tycker att arbetstider och ordentliga raster är viktigast att strejka för. Högre lön kommer i andra hand.

Ett av busschaufförernas viktigaste krav är rätten till 11 timmars dygnsvila. I dag kan du jobba fram till åtta på kvällen och börja köra buss igen klockan fem på morgonen dagen därpå.

– Du hinner knappast komma hem och äta. Absolut inte umgås med familjen. Blir det så några dagar i sträck är du helt slut, säger Jasmina Petronijevic.