Pälshandlaren Göran Larsson har ateljé bakom butiken, men nu för tiden är det sällan han får sy upp en ny päls, det blir mest lagningar och omarbetningar. – Dagens unga kvinnor har uppenbarligen längre armar än sina mammor, jag gör väldigt mycket armförlängningar på second hand-pälsar.
Foto: David Magnusson
– Vi har tagit ett gemensamt grepp, närpolisområdena och citypolisen, säger Patrick Widell, närpolischef i Maria.
Polisen har sedan en tid ögonen för problemet, och anmälningarna hanteras nu centralt så att överblicken blir problemet. Det övergripande syftet är att trakasserierna ska upphöra.
– Men exakt vad vi ska göra kan jag inte berätta. Vi har märkt när vi berättar så triggar det i gång aktivisterna och det har blivit mer skadegörelse. Vi undviker att informera nu för att de utsatta handlarna inte ska få det ännu värre, säger Patrick Widell.
Göran Larsson är en av de drabbade pälshandlarna. Skyltfönstret i hans butik på Hornsgatan är repat och ristat, och i tisdags morse var tjära uthälld framför dörren.
– Jag hoppas att polisen menar vad de säger, säger Göran Larsson.
Sedan den 8 oktober 2005 har han varje vecka demonstrationer utanför sin butik. Skyltfönstret klottras ner med slagord, demonstranter har försökt krossa rutan med stenar. En del demonstranter är småflickor, men ledarna är vuxna män.
Polisen hoppas på tips från allmänheten så att någon ska kunna gripas för skadegörelsen.
– Jag har försökt argumentera med demonstranterna, men det är rätt hopplöst. De är säkert djupt besvikna över att inte ha lyckats knäcka mig på två och ett halvt år. Det tär på mig, men jag blir arg, inte knäckt. Och jag känner allmänhetens stöd. När jag står där och gör rent fönstret kommer det fram folk jag aldrig sett och säger att de håller på mig.
När Göran Larsson öppnade butiken 1970 fanns det 28 pälsaffärer bara på Södermalm. Nu är han den ende. Men det beror inte på djurrättsaktivisterna utan på krasst ekonomiska faktorer. Det är svårt att konkurrera med den utländska tillverkningen.
De flesta i pälsbranschen vill inte ha uppmärksamhet:
– Vi är tacksamma om det skrivs och det kan förbättra vår situation. Men vi vill inte själva bli omnämnda, vår erfarenhet är att det bara leder till mera problem, säger en annan pälshandlare i Stockholm till SvD.
Göran Larsson förstår, men har en annan taktik:
– Jag sticker ut hakan, för jag har inget att förlora. Det kan inte bli mycket värre.
För några veckor sedan kom det upp affischer i hans bostadsområde: ”Se upp, den här mannen mördar djur” stod det, med bild och namn och adress utsatt.
