Frågestunden är nu avslutad. Vi tackar för ert deltagande i diskussionen! /SvD.se

Hej,

vi blev uppfostrade inte bara hemma utan i skolan också. Man fick lära sig att tänka på att vara hjälpsam till gamla människor, gravida och barn , och speciellt i kommunal traffik, man fick lära sig lösa upp konflikterna och uppskatta mäniskorna liv, det som inte görs idag.

Det verkar att inte alla är kompetenta att vara föräldrar, varför kan man inte förbereda att lärarna diskutera detta saker med barnen i skolan en kvart i veckan?

mvh
Besviken mamma

Hej Peri

Jag tror att många förväntar sig att skolan skall klara allt och lära våra barna att bli bra vuxna ansvarstagande individer, dessa förväntningar borde nog minska något. Visst skall skolan ta upp dessa ämnen, men huvudansvaret ligger hos föräldrar och andra anhöriga.

Arne


Hej Arne

Anders Tengström,forskningschef på Maria Ungdom, var på lokala TV4-nyheterna i morse med anledning av sin undersökning om hur det gått för ungdomar som varit i kontakt med dem. Det har visat sig att de som inte varit så illa däran har det gått överraskande illa för i långa loppet.

Uppdraget hos dem ,liksom hos BUP, är ju att ge snabbast och mest till dem som är tyngst ”belastade” - utifrån de ansträngda systemen.

Resultatet blir ju att de mer mindre bekymmer får vänta tills de får manifesta problem.

Är detta något ni märker av i er verksamhet och vad möter ni i så fall för reaktioner hos politiker och tjänstemän när ni tar upp detta?

MVH

Eva-ianne Grünberger

Hej Eva-Ianne

Det är klart att tidiga insatser skulle vara både billigare och mer effektivt och i många fall som jag själv varit involverad i så har insatserna dröjt och därmed problematiken förvärrats.

Insatserna blir akutstyrda istället för förebyggande.

Arne

Vi är många föräldrar till tonåringar som ställt oss frågan varför det inte finns fler permanenta mötesplatser för ungdomar i city. De ska inte behöva hyra lokal för att träffas. Ibland är de hemma hos någon, men eftersom de ofta är så pass många som ses tillsammans så är de få föräldrar som har möjlighet att hysa dem.

Klart att de vill vara ute och för sig själva i den åldern, men varför
kan inte kommunen ordna något? Det är verkligen kris! Varje stadsdel bör ha en ungdomsgård som är öppen på fredag/lördag kväll i alla fall till klockan 24.00. Ungdomarna ska inte behöva resa över hela stan. De ska kunna gå till fots! Jag är också säker på att det är lätt att ordna med ambulerande föräldrar som kunde hålla koll på dessa ställen, där man turas om.

Det här är väldigt orättvist mot ungdomarna (och även mot oss frustrerade föräldrar) att det inte finns någonting.

Sedan när de fyller 18 så är det fritt fram att vara överallt hur sent
som helst! Ingen logik! Vi vuxna har hur många möteplatser som helst.

Ett annat problem är avsaknaden av poliser som patrullerar till fots.
Ser man en polis på stan är det oftast anonyma personer i uttryckning som blåser förbi med blåljusen på.

I Madrid tex så ser man poliser som är ute på stan, som snackar med tonåringar UTAN att det behöver ha hänt något. Men de rör sig runt och skapar trygghet. Här verkar poliserna bara finnas NÄR det har hänt något. Trist och otryggt.

Ingela Magner

Hej

Visst jag håller fullständigt med dig om att det borde finnas permanenta mötesplatser för unga. Fritidsgårdar är nog bra, men det behövs platser som exempelvis gamla Nalen i Stockholm för dagens unga. Tyvärr så är det inte finansiellt gångbart för privata initiativ i någon större omfattning på en regelbunden basis. Staden borde gå in och finansiera detta.

Vad det gäller polisen så kan vi väl hoppas på att länspolismästaren Carin Götbladh får till det med fler poliser stationerade på mindre stationer i våra stadsdelar.

Arne

Glöm inte det ”tysta” våldet bland unga, där själen stympas.
Med all respekt för det fysiska våldets offer får vi inte glömma de individer som utsätts för psykiskt våld och vilket släcker många unga liv eller tvingar många andra till ett livslångt lidande.

Mitt barn har blivit förnedrad av andra elever på skolan. Där fanns ingen alkohol med i bilden och förföljelserna skedde dagtid. Med skolpersonalens goda minne. Jag såg osedvanligt mycket rädsla under tiden:

- Skolan var rädd att ta tag i problemet, saknade kompetens, engagemang och empati. Man daltade med slynglarna som gjort sig skyldiga till en rad kriminella handlingar. Vilka gav sig på mitt barn?

Det var ungdomar med dålig självkänsla, rädda att vara sig själva, dvs svaga, osäkra individer. De behövde utmärka sig genom att göra illa någon annan. Att många andra elever såg likgiltigt på eller hånade mitt barn säger också en del. Likgiltighet är ondskans bundsförvant och värd att studera för sig.

- Föräldrar till brottslingarna visste om övergreppen men var rädda att ta sitt ansvar, använde sina försvarsmekanismer så som förnekande, skönmålande av ungarna, t.o.m. åberopade sin arbetsgivare (SR) som skulle kunna skänka dem status för att ev. slippa undan, rädda för fällande domar.

- Åklagaren har varit velig, rädd att markera hur samhället ser på ungdomsbrott.

Varför är det så svårt att ta itu med problemen när de är små? De är lättare att hantera då. Men det kräver sin man, dvs mogna skolledare och föräldrar med ryggrad, som törs ta sitt ansvar.

Det är ytterst sällan som brottsoffer och deras anhöriga får något som helst stöd. Man får försöka slicka om sina sår själv i det tysta, sopa undan dyngan som andra lämnat efter sig.

Det finns gott om individer i vårt samhälle som inte mår bra och som ger sig på andra, av rädsla för att konfronteras med sina egna svagheter. Detta gör man på olika sätt - man sparkar, slåss, hånar, förnedrar etc. Hur jobbar man bort det problemet?

Ett annat problem är våld via massmedia, film. Sanera samhället från våld! Vem behöver serveras våld direkt i vardagsrummet i form av ett nytt ”sport”-program där man visar hur vuxna karlar gör illa varandra?! Kan Jan Scherman, chef för TV4, och som har bestämt sig för att visa detta nya program, tänka sig att ta sitt ansvar och låta bli att mata våra barn med ännu mer våld via TV? Intäkter för underhållning tycks vara av överordnad betydelse. Samhällssäkerheten och moralen får stå tillbaka.

/ Förälder som tar hand om ett stympat barn, ett offer för psykiskt våld på skolan, utan alkohol och på dagtid. Det känns väldigt tungt att se sitt barn lida...

Hej

Det offentliga rummet i våra skolor är tyvärr på många håll alltför tomt på vuxna. Problemet växer då man kommer upp i högstadie och gymnasium. Tyvärr är det många elever som kränks i våra skolor utan att det uppmärksammas av vuxenvärlden.
Om jag talar i egen sak, så skulle jag önska att det fanns Lugna Gatan värdar på alla våra skolor i sverige. Om inte det så i alla fall vuxna vars enda uppgift var att prata med och se eleverna utanför lektionssalarna. Det skulle förändra mycket för många unga.

Arne

Hej

Ur mycket satsas det egentligen på förebyggande av brott och våld i Sverige i kronor och ören?

Och om man ställer det mot ingripande (polisväsende) och efterarbete (domstolsväsende och kriminalvård)?

Allan Everum

Hej

Kan tyvärr inte svara på din fråga i detalj. Men jag skulle önska att man som politiker och beslutsfattare förändrade terminologin då man kommer till beslut runt insatser till barn och ungdomar. Ordet kostnader borde strykas och ersättas med investeringar.

Arne

Hur länge tycker du att en 14-årig kille kan vara ute med sina kompisar en fre el lördags kväll...?

Är det Okey att han åker själv hem på tunnelbanan....?

Mvh
Urban Jörén

Hej

En svår fråga att svara på tycker jag. Det beror på mognad, var man bor, vad man skall göra, vilka man hänger med o.s.v
Att ge ett generellt svar går inte.

Jag tänker att när man har tonårsbarn så inträder en ny period av föräldraskap. Man har plötsligt med en ung vuxen att göra och behöver inleda diskussioner om hur man tillsammans kan tillfredställa varandras behov så långt som möjligt.

Hur länge tycker du som förälder det är ok, innan du blir orolig och rädd. Kan din tonåring förstå och respektera dina känslor och gå dig tillmötes och kan du förstå din tonårings önskan och bli lugnad i en överenskommelse.

Arne


Firas Jonblat:

Jag vet att det är väldigt sorgligt som pågår i dagens Sverige bland
ungdomar och barn, och det senaste offret under helgen är det nyaste
bevis på att det är nåt fel. Felet vill man jag ta reda på.
Vem har ansvaret?
Är de barnen som är anklagade för mord, brottsliga eller är de också
offer för ett djupare fel i samhället? Hur mycket ligger ansvaret på
skolan och myndigheterna, men det som är mest viktigt är, hur
ansvarsfulla är föräldrarna?
Anser du att Sverige gör tillräckligt för ungdomarna? Om ja, varifrån
kommer ilskan och vem tar konsekvenserna?
Skarpare straffar för brottsliga ungdomar, anser du kommer det att leda
till ökat eller minskat våld?
Intresserad av dina åsikter.

Hej Firas

Dina frågor är berättigade..givetvis har varje enskild individ ansvar för sina handlingar, det går aldrig att förbise.

Men när det gäller unga människor så är de samtidigt offer, offer i den meningen att många idag är lämnade att själva, tillsammans med andra ungdomar, skapa värderingar och leta efter sin vuxenhet.

Jag tror att vi i skolan idag pratar för lite om värderingar,etik, moral djupare männskliga ställningstaganden. Det käns tråkigt då ungdomar har liten kunskap om personer som Nelson Mandela, Hvaklav Havel, Gahndi med fl. Hjältar fjärran från de enkla lösningar förmedlade i mediebruset.

Straff som avskräckning tycker jag i princip inte är att föredra då det handlar om barn/ungdomar, tror inte det i sig har effekt då det gäller unga.

m.v.h

Arne