Niklas har på nytt fått lära sig att gå, äta och prata. På en sekund svartnade allt och han vet fortfarande inte om livet någonsin kommer att bli som förut.

Det var en fredag kväll i februari. Kompisarna hade samlats utanför fritidsgården i Häggvik i Sollentuna norr om Stockholm. Redan där uppstod en dispyt mellan två killgäng, men det var först bakom OKQ8-macken, en bit bort, som det small. Niklas Håkansson attackerades bakifrån med en vodkaflaska, föll ner på knä och svimmade.

Han fick åka i ilfart till Karolinska sjukhuset i Solna. Mamma Christine och pappa Anders förstod ganska snart att sonen hade några kritiska dygn framför sig. Först efter tio dagar fick de beskedet att han skulle överleva. I två och en halv vecka låg Niklas nedsövd med respirator på intensivvårdsavdelningen.

Christine berättar hur hon satt vid Niklas sida och stirrade på respiratorns tryckmätare som fladdrade upp och ner. Hemma ringde telefonen oavbrutet. Det var polisen, medierna, sjukhuset, vänner och bekanta.

Vägen tillbaka har varit - och är - en lång kamp. Sedan i april har Niklas varit hemma från sjukhuset, men han behöver allltid någon vid sin sida. Föräldrarna som båda varit sjukskrivna berättar hur de har fått slåss för att få den vård och rehabilitering som sonen behöver. Rehabiliteringen fick avbrytas eftersom Niklas mådde så dåligt av att vistas på sjukhuset. När inte några andra möjligheter till vård fanns att erbjuda familjen fick de själva sköta Niklas i hemmet - något som de beskriver som en oerhört tung period.

- Vi har verkligen saknat en koordinator som kunnat samordna alla insatserna, säger Christine Håkansson.

Hon reagerade också starkt på att polisen inte kom till platsen där det hände förrän nästa dag, trots att föräldrar ringde och larmade under kvällen.

- De sa att det inte var prioriterat. Vad sänder det egentligen ut för signaler till ungdomarna? frågar hon sig.

Den jämnårige killen som slog dömdes i somras för grov misshandel till ungdomsvård. Han är redan ute och familjen är ständigt oroade för att killarna ska stöta på varandra igen ute på stan.

Hjärnskadan har påverkat Niklas beteende väsentligt och ingen kan säga om eller när han blir återställd. Han har svårt att styra impulser, han har ofta huvudvärk, problem med minnet, nedsatt känsel i höger sida, han lider av ständiga mardrömmar och gråter ofta. Problemen med att styra kroppen och talet har gjort att personer ibland har misstagit honom för att vara berusad.

- Två väktare höll på att slänga ut oss på grund av det. Det är jättekränkande, säger Christine.

Just nu går Niklas i en rehabiliteringsskola för hjärnskadade barn några timmar per dag. Fasta rutiner påverkar utvecklingen i rätt riktning. Själv säger Niklas att han har haft tur i oturen, men humöret pendlar och det är svårt att sitta still och koncentrera sig. Förhoppningen är att han ska klara av att gå i en vanlig skola i framtiden, men familjen tar en dag i taget.

- Vi kommer kämpa tills han är på banan igen. Men det kommer ta tid, säger Christine som vill passa på att tacka alla vänner och bekanta som har stöttat.