Miljö är ett fluffigt och oprecist ord. För att betyda något på riktigt måste det fyllas med konkret innehåll. En stad, helt påhittad, kan ha en alldeles lysande avfallshantering, där allt som kan återvinns och resten blir biogas och jordförbättring.

Men samma stad kan elda fjärrvärmeverket med kol, bygga igen biologiskt värdefulla våtmarker och exploatera känsliga stränder med vikar som är viktiga för fiskynglen.

Är den staden en miljöstad?

När EU-kommissionen bedömer Stockholms konkurrens-kraft som miljöhuvudstad är det utifrån tio olika miljöaspekter.

En är påverkan på klimatförändringarna. En annan är luftkvaliteten, en tredje är buller och avfallshantering en fjärde. Att Stockholm rankas tvåa, efter Hamburg, kan knappast ifrågasättas. Stockholm är en fantastisk stad.

Vattnet är rent (om man inte gräver för djupt i bottensedimenten) och luften lätt att andas jämfört med andra europeiska huvudstäder. Här finns lätt- tillgängliga badplatser, stränder, parker och natur vilket också premieras med toppoäng av EU-kommissionen.

Men även solen har fläckar.

I SvD:s artiklar om Stockholm miljöhuvudstad 2010 har vi uppmärksammat brutna löften om reservatsbildande av stadens viktigaste naturområden, de svåra bullerproblemen i en växande stad, svårigheterna att ta sig fram på cykeln och fimparna som skräpar på stadens gator.

Varför så kritiska aspekter på ett‑miljöarbete som ändå ligger i‑toppklass i Europa?

Artikelserien startade med en efterlysning till SvD:s läsare: Vad tycker ni om Stockholmsmiljön?

Reaktionerna har strömmat in under hela våren. Och uppdraget var entydigt: Uppmärksamma det som inte är bra!

Genom hela artikelserien har läsarengagemanget hållit i sig, med kommentarer och nya tips efter varje publicerad artikel.

Allra störst gensvar fick artiklarna om att den borgerliga majoriteten inte vill göra naturreservat av områden som tidigare pekats ut som särskilt skyddsvärda för sina höga naturvärden.

Många är de stockholmare som värnar om grönområdena, både grönytan runt knuten och större strövområden. De gröna kilarna som knyter ihop grönområden i hela Stockholms län kan leda en varg hela vägen till Västerbron och berguv till gasklockorna i Hjorthagen.

Responsen från SvD:s läsare visar också på vidden i själva begreppet. En del är arga och besvikna över det som kunde göras bättre för Stockholmsmiljön. Över gamla träd som fälls i onödan eller cyklisternas framfart i‑Stockholmstrafiken. Men långt ifrån alla är gnällspikar. Många läsare har berättat för oss om egna idéer och uppfinningar som de presenterat för kommunen för att göra staden till en bättre och renare stad att leva i.

Även politiker har reagerat på våra artiklar. Den rödgröna oppositionen har lovat fler naturreservat om de vinner valet. Moderaterna vill att alla gamla och värdefulla träd ska skyddas i‑detaljplanen samt införa en trädplan. Flera borgarråd har känt sig föranledda att blogga och skriva debattinlägg efter artiklarna.

Förra valet dominerade trängselskatten som miljöfråga i Stockholm. Andra miljöaspekter fanns knappt med i valrörelsen bland partierna i Stockholms stadshus.

Inför valet i höst ser det annorlunda ut. Stödet för Miljöpartiet växer stadigt, och vi har berättat om hur partierna övertrumfar varandra för att främja en av miljöpolitikens främsta symboler – cyklisterna. Och alla partier har en klimatpolitik, något som inte var givet för fyra år sedan.

Det kan betyda att miljöfrågorna får en annan sprängkraft i höstens Stockholmsval, med löften om miljösatsningar i Stockholm. Det beror kanske inte så mycket på miljöhuvudstadsåret – men sammanfaller i tiden med det.

Kom då ihåg att miljö är ett ord‑som kräver följdfrågor, som måste fyllas med innehåll. Först då blir det klart vad som menas när partierna målar huvudstaden i‑grönt.