Ett nytt universitetssjukhus för drygt 17 miljarder kronor utan att ha bestämt vad det ska innehålla är alldeles för riskabelt. Det kommer också att bli väldigt rörigt för patienterna och personalen under den långa byggtiden och efter att det nya Karolinska sjukhuset är färdigt.

Det är Thomas Flodin, ordförande i Stockholms läkarförening, som sticker ut hakan. Han är en av få som vågar ifrågasätta en storsatsning som nästan alla hyllar och ser som en helt nödvändig investering för att klara den framtida högspecialiserade sjukvården i Stockholmsområdet. Thomas Flodin är inte lika säker och verkar vilja vara lite av djävulens advokat även om han i grunden inte vill stoppa projektet.

–Nej, men det är alldeles för många frågor som hänger i luften för att kunna bedöma om en investering i den här mångmiljardklassen verkligen håller måttet, säger han.

Finanslandstingsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (m) håller inte med.

–Det är aldrig billigt att bygga nya sjukhus, men om man tittar på hur Karolinska ser ut idag, med alla sina 40 byggnader, så är det uppenbart att något måste göras. Vi har kommit fram till att det är billigare att bygga nytt än att bygga om, säger hon.

Det som Thomas Flodin framför allt frågar sig är hur man kan designa ett hus utan att veta vad det ska innehålla. Han efterlyser helt enkelt en roll för det nya sjukhuset.

–Man fattar besluten i fel ordning. Man måste ju först bestämma vilket uppdrag som sjukhuset ska ha, vad det exakt ska användas till. Som det nu är har man bara bestämt att man ska bygga stort och dyrt. Till en början skulle man inte ha någon akutmottagning alls, men nu finns det en sådan. Men vilka patienter ska man ta hand om och vilka ska bort från KS och flyttas över till de andra sjukhusen? undrar han.

Besluten dröjer om vilka vårdspecialiteter som ska finnas i det nya sjukhuset. En del av bassjukvården som KS i Solna ansvarar för idag ska lyftas över till framför allt Danderyd, Södersjukhuset och S:t Görans sjukhus. Men hur mycket är inte heller bestämt.

–Först när man vet det kan man se om det är kostnadseffektivt eller inte. Det finns farhågor för att man bygger för dyrt och med för få vårdplatser, att det här kan bli nästan världens dyraste vårdplatser. Det måste finnas kontrollstationer under byggets gång och även en plan B, säger Thomas Flodin.

Catharina Elmsäter-Svärd tar lätt på kritiken.

–Vi har valt att göra saker i den här ordningen. Eftersom sjukhuset kommer att vara färdigt först om ett par år det är svårt att veta som gäller då. Klart är att det blir ett högspecialiserat sjukhus som ska innehålla vad som behövs i relation till de andra sjukhusen i staden. Allt ryms i tidsplanen, säger hon.

Men Thomas Flodin har även bett om en analys av konsekvenserna för personal och patienter under byggandet.

–Det blir otroligt rörigt under byggtiden. Allt grävande och alla sprängarbeten kommer att påverka verksamheten under många år. Men det verkar inte finnas någon beredskap för de här problemen, säger han.

Bland personalen på KS är många förväntansfulla inför det nya. Men det finns också skeptiker som oroar sig för att förändringarna blir för omfattande och att politikerna egentligen håller på att uppföra ett monument över sig själva.

Sven Britton, professor och specialist på infektionssjukdomar, har jobbat många år på KS och har även varit patient på sjukhuset. Han förstår inte det planerade rivningsraseriet.

–KS är relativt bra som det är. I andra länder har man förstått att kvaliteten på vården inte är kopplad till byggnadsåret utan till personalens kunnande och arbetsglädje. Men här ska man riva byggnader som bara har några år på nacken, det är ett slöseri som går för långt. Nästan alla som läggs in ska dessutom få stora egna rum, det är ett oerhört ineffektivt sätta att utnyttja lokalerna.

Han menar att det måste vara billigare att renovera de nuvarande KS-lokalerna efterhand samt satsa på några få helt nya byggnader för att klara behoven.

–Går man längre än så kan man inte klassa det här som något annat än ett potensprojekt för Stockholms sjukvårdspolitiker, säger Sven Britton.

Även på detta har Catharina Elmsäter-Svärd ett svar.

–Det är fruktansvärt svårt att jobba med den logistik som finns idag, med kulvertar och stora avstånd. Vi planerar för framtiden. Rummen byggs som smarta och flexibla moduler – det ska gå snabbt att ställa om en verksamhet beroende på inriktning. Och att kunna vårda patienter enskilt blir allt viktigare med tanke på alla smittorisker, påpekar hon.