En nyrenoverad sekelskifteslägenhet på 50 kvadratmeter för en krona. På Odengatan 36 i centrala Stockholm. Det var det väl ingen som trodde på, men annonsen som följdes av tidningsartiklar lockade många till visningen och när budgivningen var avklarad låg priset 362999900 procent högre. 3,63 miljoner kronor, eller 72600 kronor per kvadratmeter, fick ”vinnaren” betala.

Bakom protesten mot så kallade lockpriser – för det var det den där kronan handlade om – låg mäklarfirman Widerlöv & Co med huvudkontor i Uppsala. De menar att visningar med lockpriser lockar för mycket folk. Förlorarna är mäklarna som överbelastas med arbete och får sämre trovärdighet. Samtidigt får köparna sämre möjligheter att undersöka intressanta lägenheter.

–Lockpriser leder inte till högre slutpriser. Det visar vår statistik från Uppsala, där vi tillämpar vad vi kallar accepterat pris, det vill säga ett pris som säljaren verkligen är beredd att godta, säger delägaren Hans Moberg.

Totalt 120 sällskap kom till visningarna av lägenheten på Odengatan. Sedan lades 19 bud som Hans Moberg räknar som seriösa, det lägsta på 2,5 miljoner kronor.

–Ett mera normalt lockpris på den här lägenheten hade varit cirka två miljoner kronor. Men ett ”accepterat pris” hade legat på 3,3 miljoner kronor. Då hade det kanske kommit 30–40 sällskap till visningarna, men det hade varit tillräckligt för att fånga in rätt köpare, säger Hans Moberg.

Det är dock inget som Carl Lagercrantz på Högskolemäklarna håller med om. Han anser att Widerlöv & Co motbevisar sin egen tes.

–Det är fel att tala om lockpriser, utropspris är mer korrekt eftersom det handlar om ett auktionsförfarande. Ingenting är så viktigt som att det kommer många människor på visningen. Då finns chansen att hitta en spekulant som är beredd att bjuda riktigt högt, säger han.

Mäklarfirman Notar, som tidigare deltagit i lockprisdebatten, tror inte heller på ”accepterat pris”.

–Ett utgångspris som ligger högre än övriga på marknaden lockar inte spekulanterna, säger Jonas Lindell.