”Domen kommer inte att gå till historien, eftersom utgången blev den här.

Det hade den däremot gjort med en annan utgång. Om åtalet hade ogillats även i hovrätten skulle det ha lett till än större bevisproblem i den här typen av mål; vad skulle då någonsin vara tillräcklig bevisning i sexualbrottmål?

Jag kan inte förstå vilken bevisning som kritikerna till domen, mest försvarsadvokater, anser borde finnas i sexualbrottmål – vittnen som tittat på? Det krävs inte vid andra brott.

Domen kan däremot få betydelse på annat sätt – även om målsäganden var med på frivilligt sex från början har hon rätt att sätta gränser och bli trodd. Domen är befriande fri från moraliska värderingar.

Målet handlar om klassisk bevisvärdering. Samma principer ska gälla när det gäller sexualbrottmål som andra mål. Målsägandens berättelse räcker normalt inte som enda bevisning utan det krävs ytterligare omständigheter, det som brukar kallas för stödbevisning.

Anledningen till att så många anmälda våldtäkter aldrig prövas i domstol, är att nödvändig stödbevisning saknas. Ord står mot ord och det finns ingenting annat.

Här fanns det som åklagaren behöver, bland annat en anmälan direkt efter händelsen, bandat samtal till SOS, och en relativt omfattande skadebild.”