De två är de första i ett större pilotprojekt mellan Scania och kommunens arbetslivskontor. Fler flyktingar ska börja i höst och syftet är att de ska lära sig svenska och öka anställningsbarheten, som det heter. De är inte lovade någon anställning, men den förhoppningen finns.

–Jag vill jobba här, säger Rayan ­Fadil. Motor, svarv, axel, det spelar ingen roll. Men jobb på Scania.

På arbetslivskontoret jobbar Aydin Özkaya och Marlen Ablahad med ansvar för att matcha in människor på introduktionsplatser i näringslivet. Ett tufft jobb, som att sälja kaktus, skojar Aydin.

–Om vi inte kan visa att invandrarna är en potential så klarar vi inte det här, säger han.

Han minns den 9 september 1975 när familjen damp ner från Turkiet på Arlanda, han var nio år gammal. Pappa fick jobb på Scania efter två veckor. Utan att kunna ett ord svenska skötte mamma diskmaskinen på Domus.

–Per automatik sågs vi inte som belastning. Idag är kompetenskraven högre, och det är svårare att få jobb om man kommer från samhällen med helt andra strukturer.

Rayan Fadil och Zaid Habbi är prydliga och verserade unga män, de står nästan i givakt inför intervjuaren. De svenska eleverna här på industrigymnasiet kan ju vara lite trötta på måndag morgon, men aldrig Zaid och Rayan, berättar deras handledare Dan Hansson.

CNC-svarvar och industrirobotar är en ny värld, men på konventionella maskiner är de hemtama. De kan inte svenska särskilt bra, trots månaderna på sfi. Det är svårt är lära sig svenska där alla elever talar arabiska. På Scania ska de få lektioner i yrkessvens­ka.

–Det går fort att genom jobbet hitta en nivå där man förstår varandra, säger handledaren Dan Hansson som är imponerad av deras ambition.

Han har umgåtts en del med Zaid och Rayan på fritiden, tagit med dem på svenskt julbord och hockeymatch. Snart ska de se filmen om Arn också.

Ett problem i introduktionen av flyktingar på arbetsmarknaden är att det ofta är oklart vad de kan.

–Det första samhället borde göra är att sätta ihop en enkel CV som tydligt visade deras yrkeserfarenheter, säger Birger Gunnarsson, utbildningschef på Scanias industrigymnasium.

Han studsade när han till sist fick en lista och kunde se att här fanns både civilingenjörer och andra med attraktiva kunskaper.

Aydin Özkaya och Marlen Ablahad ser behov av förändringar på tre plan. Lagen måste ändras så att flyktingar för en viss tid kan placeras i en kommun som inte redan har tagit emot så många. Kommunen bli bättre på att marknadsföra flyktingarna som en arbetskraftresurs, så att näringslivet inser det.

–Och du själv som nykommen måste ta ansvar: ta vara på alla chanser.

Och Marlen fortsätter:

–Börjar man ta hand om männi­skor hamnar de i passivitet som förminskar dem. Man kan drömma om ett piller som gör folk integrerade, men det finns ingen genväg förbi ett arbete. Det ger dig insyn i samhället och en egen värdighet.

Zaid Habbi använder andra ord:

–Alla kompisar vill ha praktik som vi. Dom vill inte bara sitta hemma, dom vill jobba.