Det började 22 november förra året med att Kerstin Eriksson läste en tidningsartikel om Svenska Bostäder hade stora planer för Södra Järva. Sedan fick hon höra talas om den stora trygghetsundersökning som genomförts.

- Resultatet finns att läsa på nätet för den som har tillgång till dator och kan svenska. Men den har inte redovisats för oss som bor här.

Sedan kom kampanjen för att ombilda till bostadsrätt.

- Då visade det sig att husen var så dåliga att ingen ville köpa. För övrigt är vi vanliga människor med vanliga jobb - vi vill bo i hyresrätt.

I december 2006 kom sedan ett nummer att Svenska Bostäders egen tidning Goda Grannar där planerna för Järvalyftet presenterades.

- Det lät ju jättebra. Men så fick vi en glassig broschyr i oktober i år. Vi bläddrade i den och började förstå. Det var en hel del hus som skulle bort. Och då började man fundera - vart ska vi ta vägen? Men det fick vi så småningom besked om.

Kerstin Eriksson syftar på ett informationsblad som skickades ut den 31 oktober med rubriken: Vi ska bygga om ditt hus och du måste flytta. Brevet avslutades sedan med att all information om detta enbart skulle ges på svenska.

- Det slog ned som en bomb på vår gård. 8 oktober kallades vi till ett lokalt möte. Men de ville inte säga något om hyran. Till slut var de ändå tvungna att tala om att en tvåa skulle komma att kosta 7 500 kronor i månaden. Folk bleknade. Jag betalar i dag 5 000 kronor för min trea. Den kommer att kosta 9 500 kronor.

Fram till nu har hyresgästföreningen lyst med sin frånvaro, menar Kerstin Eriksson.

- Och något boinflytande har det inte varit tal om. Allt tal om sådant är bara nys. Mitt hus ska enligt planerna rivas i februari. Men ingen förklara var jag ska ta vägen.

Nu har nätverket Järvas Framtid bildats i protest mot vad de boende kallar onödiga lyxrenoveringar. Kvinnorna leder motståndet och enligt dem kommer ingen av hyresgästerna att flytta.

- Det handlar bara i vårt kvarter om 90 familjer. Finns det 90 ersättningslägenheter i Husby? Jag har bott här sedan 1977 och har mina barn, mina bröder och föräldrar här. Jag vill inte flytta ensam till Bagarmossen eller Hökarängen, säger Sonja Columbus.

Stambyten och liknande är okej, men de planerade ombyggnaderna med nya fasader, loftgångar och hissar är helt onödiga, menar hon.

I en intern ”lathund” från Svenska Bostäder med frågor och svar om syftet med referenskvarteret står det att det ska ”främja integrationen med inflyttning av fler boende med bättre ekonomi”.

- Så är det - med den lyx som planeras kan inte vi bo kvar. Man vill byta ut oss mot människor med mer pengar. Men var ska den arbetande befolkningen i Stockholm bo? Här bor människor med vanlig lön, och ingen av dem kan bo kvar på Trondheimsgatan. I stället vill man ha hit datafolket från Kista Centrum. Järvalyftet är helt enkelt inte för oss, säger Kerstin Eriksson och Sonja Columbus nästan i mun på varandra.

Det är en slutsats som även Yvonne Ruwaida (mp) drar. Hon sitter i Svenska Bostäders styrelse och jobbar aktivt med Järvalyftet.

- Jag har tjatat om att arbetet måste utgå från de boende. Men när det gäller de aktuella husen på Trondheimsgatan är bolagets agerande rena katastrofen. Nu står det dock klart att upprustningen går ut på att det ska flytta in nya hyresgäster. Då förstår jag bättre varför man inte inlett en diskussion med de gamla, säger hon.

På Svenska Bostäder tror man att planerna kommer att kunna genomföras.

- Vi har nu inlett en dialog som ska föras genom hyresgästföreningen, säger Malin Quick Oljelund på informationsavdelningen.