Två vita liljor – en stark doft som inte går att undgå när dörren öppnas till ungdomshuset Reactor på gränsen mellan Husby och Kista i nordvästra Stockholm. Vid blommorna, 23-åringens porträtt och en välanvänd fotboll som rullat på konstgräsplanen strax intill.

–Det som hänt har väckt stora känslor och en stor vilja att göra något, säger Basar Sukur, 18 år.

–Folk vill göra något, det är bara vi som bor här som kan hjälpa oss själva, säger Tirhas Tesfay, 23 år.

–Men vi behöver hjälp, eller hjälp är fel ord. Vi vill samarbeta. Det finns så mycket att hämta här, säger Namo Maroouf, 20 år, som flyttat till Bredäng men som vill fortsätta engagera sig i Husby.

På Reactor träffas ungdomar och pratar om det som har hänt och om framtiden. Tre minnesstunder, två på Reactor och en i Rinkebyskolans aula, har samlat hundratals människor varje gång.

Ett möte om nattvandring lockade betydligt fler föräldrar än vad Annukka Lesti, gruppledare för fältverksamheten, hade vågat hoppas på. Nästa vecka arrangerar Reactor ett gemensamt möte för lokala föreningar som hört av sig för att de vill engagera sig i Husbys framtid.

–Vi ser ett nyvaknat engagemang – föräldrar, föreningar, alla vill vara med. Det är fruktansvärt när sådant här händer, men det verkar föra med sig något gott, säger Susanne Tengberg, chef för integrations- och ungdomsverksamheten i Rinkeby-Kista stadsdelsförvaltning.

Hon pratar om stärkt sammanhållning inom stadsdelen och en viktig gemenskap som växt fram den senaste veckan. Basar Sukur, Tirhas Tesfay och Namo Maroouf håller med.

–Människor har förstått att vi måste ta hand om varandra lite mer.

Men de önskar samtidigt att engagemanget sträckte sig utanför Husby. En stark vilja att ”göra något” blandas med besvikelse över att deras förort många gånger känns som en isolerad ö.

–Vi är också en viktig del av Sveriges framtid, säger Tirhas Tesfay.