I flera år har politikerna satsat på att alla som bara kan, ska bo kvar i det egna hemmet och få sin vård och omsorg där. Servicehus har i snabb takt lagts ned eller omvandlats till andra typer av boenden utan föregående analys, vilket bland annat Socialstyrelsen kritiserat.

Nu har äldrenämnden i Stockholms stad frågat de äldre själva. Ett statistiskt urval på nära 2 000 av de totalt cirka 13 000 pensionerade stockholmare som har hemtjänst i sitt ordinarie boende har besvarat en enkät.

Det visar sig att nära var fjärde av dem tror att deras vardagsliv skulle bli bättre om de fick flytta till servicehus, annat äldreboende eller seniorboende. Det motsvarar cirka 3 500 personer. Hälften av dem har servicehus högst på önskelistan, enligt undersökningen som genomförts av stadens utrednings- och statistikkontor, USK, och Äldrecentrum.

Det absolut vanligaste skälet till att vilja flytta är att få känna större trygghet och säkerhet och få lite mer hjälp. Många vill slippa trappor och kunna träffa andra.

Sonja Weslien är 88 år och bor ensam i stor ljus lägenhet mitt i centrala Stockholm. Här är det nära till allt – biografer, affärer och Centralbadet där hon simmar ligger i samma hus.

För den som fortfarande är pigg och klarar sig själv är det svårt att förutse hur det kan förändras, resonerar hon.

– Det är svårt att planera i tid, för man utgår ju från hur man är nu, och inte hur det kan bli längre fram. Och som man är nu blir man ju heller inte godtagen på ett boende, säger Sonja Weslien, som själv inte har några planer på att flytta.

För många i samma ålder är dock frågan om hemtjänst och äldreboende en realitet.

En väninna som är några år äldre bor sedan en tid på ett äldreboende på Kungsholmen. Där är det trevligt och hemlikt, tycker Sonja Weslien. Väninnan har en stor lägenhet med eget kök, samtidigt som det är restaurang i bottenvåningen.

– Jag är ganska nyfiken vad det är för krav som ställs. Om man ska vara sjuk eller blind för att komma in. Min väninna har gjort illa ögat, så det kanske är därför.

Av de cirka hundra pensionärer som faktiskt söker en plats i äldreboende varje månad får cirka 40 avslag. I äldrenämndens rapport har motiven granskats och dessutom har 16 av de äldre intervjuats. De kände hopplöshet över att andra bestämde om de fick flytta eller inte. De var inte främst ute efter mer hjälp utan att bryta sin isolering och känna sig trygga.

– Jag tror att det är många som skulle behöva komma in någonstans, men inte får. Och somliga klarar inte ensamheten, utan lider av den, säger Sonja Weslien.

I stadens rapport visade det sig att de äldre hade en överdriven bild av vad som väntade på servicehuset. De tänkte sig restaurang, annan service som fot- och hårvård, gemensamma aktiviteter och tillgänglig personal. Men mycket av detta har redan skalats bort, konstaterar rapportförfattarna.

– Många tänker på servicehus som det var en gång på 70-talet.

Istället ger rapporten stöd för behovet av den nya typen av mellanboende, eller trygghetsboende, som regeringens Äldreboendelegation föreslagit och som inte kräver biståndsbedömning, säger äldreborgarrådet Ewa Samuelsson, (kd).

Hon påminner också om de nya riktlinjer som gäller från årsskiftet. När någon ansökt om plats i äldreboende ska den egna upplevelsen av oro och ängslan vägas in liksom åldern.

Sonja Weslien tycker att hon bor bra. Hon har många aktiviteter och hon ser framåt. I samma lägenhet bodde hennes mamma tills hon var 98 år.

– Då fick hon ett lårbensbrott, och får man det, ja då är det bara att hälsa hem. Då måste man in någonstans.