”Hovrätten vände upp och ner på tingsrättens dom och på en dag förvandlades två enligt tingsrätten oskyldiga män av Svea hovrätt till grova våldtäktsmän.

Hur kan två olika domstolar på i princip samma underlag komma fram till två så vitt skilda slutsatser?

Jo, bevisvärdering i sexmål är en hart när omöjlig uppgift. Det finns ingen möjlighet för domaren att ”veta” var sanningen ligger. Men domaren måste döma i alla fall.

Just detta fall är egentligen inte det bästa exemplet på feldömda mål - här finns stödbevisning som stärker kvinnans version.

Men generellt är det så att domaren nästan alltid väljer att tro på kvinnan precis som hovrätten här har gjort. Hovrättens dom är huvudregeln, tingsrättens dom var ett undantag.

Men vilket pris tingsrätten fick betala: protestmarscher, bloggdebatter, och kriminalpolitiker som krävde ändring av tingsrättens dom.

Hur många är det nu som i likhet med mig höjer ett varnande finger och säger: Verkligheten är sådan att det anses viktigare att ingen som kanske är oskyldig slipper undan. Det är viktigare att bura in alla som kan vara skyldiga.

Att det inte stämmer med våra grundläggande principer om rättssäkerhet är en annan sak. Det är uppenbarligen lättare att hylla heliga principer i teorin än att leva efter dem.”