Norrtullsallén – ett grönt stråk som övergår i ett långsträckt parkrum. Enligt den gällande översiktsplanen är det här som ”kommunikationsbehoven” mellan dels Karolinska Institutet och Vetenskapsstaden, dels Karlbergs Slottspark och Hagaparken ska mötas.

Det är också här som planerarna gått vilse, menar Lars Marcus, docent i stadsbyggnad och forskare.

– Det blir krångligt och svårt att förstå hur man ska röra sig i området. Nationalstadsparken förblir svårtillgänglig, och mötet mellan universiteten och den övriga staden underlättas inte.

I stället för att försöka hitta korta och enkla samband som gör det lättare att röra sig från Karolinska bort över Roslagstull mot Stockholms universitet och Kungliga tekniska högskolan, så anlägger man stora och tomma platser som fungerar som barriärer i stället för mötesplatser, resonerar Lars Marcus.

– Detta är Stockholms absolut viktigaste stadsbyggnadsfråga – att skapa ett större universitetsområde som kan konkurrera internationellt. Och helt avgörande är om man i de östra delarna kring Norrtull kan åstadkomma en miljö där de tre stora universiteten kan mötas.

Grundstenarna – närheten mellan universiteten, Nationalstadsparken och Stockholms innerstad – finns där. Men det håller man i dagsläget på att fullständigt tappa bort, hävdar Lars Marcus.

– Det är i mötena mellan forskarna den nya kunskapen växer, men det är i mötet med staden som den nya ekonomin växer fram. Den nuvarande planeringen löser inte detta.

Bostadskvarteren på Norra Station tar fasta på stenstaden med dess gatu- och gårdshus.

– Det blir väldigt tätt och många höga byggnader. Men det är inte täthet i sig som är viktigt. Med goda samband på marken när det gäller gator och gångvägar uppnår man stadsmässighet ändå. Nu får man bara nackdelarna med höga hus och skuggiga gårdar.

Stockholm har en jättechans som inte får slarvas bort, slår Lars Marcus fast.

– Och än är det inte för sent. I det kritiska området kring Norrtull kan man fortfarande hitta bättre lösningar.

När stadsarkitekten Aleksander Wolodarski hör detta suckar han djupt.

– Om jag förstår Marcus rätt så menar han att det inte finns några förbindelser över Norrtull. Avstånden mellan Universitetet, KTH och Karolinska kan vi inte ändra på. Men de planer som Marcus refererar till har utvecklats. Norrtullsallén och parken har fått en annan form och vi har lagt in en gångbro i östvästlig riktning. Bättre går det inte att göra detta.

Och i framtiden ska man kunna lägga till nya kommunikationer – det allra senaste, påpekar Wolodarski.

– Vi är helt överens om att sambanden ska stärkas.

Lars Marcus låter sig emellertid inte övertygas.

– Man bygger broar över trafiken i stället för att skapa en plats där folk kan röra sig. De ska upp en våning till en annan nivå, som i City med sina broar över till exempel Sveavägen. För att skapa nödvändiga samband måste man ta till en krånglig lösning, säger han.