Guldringen såg närmast opåverkad av den vidsträckta tidsrymden under jord.

– Oftast är föremålen vi hittar väldigt spröda och ömtåliga. Men den här ringen behövde man bara tvätta av, säger Åsa Berger vid Stockholms läns museum.

– Man måste förhålla sig professionellt vid ett sånt här fynd men det känns ju himla häftigt. Just att ringen är så intakt gör också att man får en känsla av ett slags direktkontakt med människorna på den här tiden .

Fyndet gjordes i september när arkeologerna undersökte marker utmed E20 i Botkyrka. Detta inför en planerad utbyggnad av ett byggvaruhus.

Ringen påträffades i en grav som blottlades i jordlagren under en annan, yngre grav som tros härröra från Vikingatiden, alltså runt 750-1000 e.k.

Tingesten väger 10,2 gram och består till 72 procent av guld, 25 procent silver, och 3 procent koppar – en legering som kallas elektrum.

Med stor sannolikhet härrör ringen från den period som benämns den romerska järnåldern, närmare bestämt mellan 200 och 400 år efter Kristus.

Helt unikt är inte fyndet – men ändå klart ovanligt.

– Det har gjorts fyra eller fem liknande fynd i länet och kanske ett hundratal i landet som helhet, de flesta på Öland och Gotland, säger Åsa Berger.

En anlitad expert har utifrån ringens utförande bedömt att den sannolikt tillverkats i Mälarområdet. Av storleken att döma har den tillhört en man.

Men utöver dessa grundläggande uppgifter är guldringens berättelse okänd för forskarna.

Två tänkbara möjligheter är att det handlat om en vigselring eller att ringen fungerat som en amulett som skulle skydda bäraren mot olika slags faror. Men om det kan forskarna, som det heter, bara spekulera.

Genom den så kallade kol 14-metoden ska nu åldern bestämmas på gravplatsen där ringen hittades.