Galleriägaren Andreas Brändström har hela tiden försvarat verket ”Territorial pissing”.

I den två minuter långa filmen syns hur en maskerad person i svarta skläder sprejar sin signatur på väggarna i en t-banevagn.

Upphovspersonen: en tidigare elev som gick ut från Konstfack våren 2008.

Filmen ska ha väckt diskussion på skolan när den visades där – och nu har alltså bland annat kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och SL:s ordförande Christer G Wennerholm reagerat mycket kritiskt.

Redan i går, lördag, stängdes projektet ner vid konstmässan Market, enligt galleristen Andreas Brändström.

Tv-skärmen har släckts ner och någon har satt upp tejpremsor framför platsen.

– Konstnären tyckte att det blev för mycket skriverier och att det kändes jobbigt. Han ville inte visa filmen mer och då sa vi okej, säger Brändström till SvD.se.

– Vi stöttar konstnären i det här läget.

Konstnären vill fortfarande inte tala med medier om filmen, eller kring omständigheterna vid inspelningen, enligt Brändström.

– När du gör ett verk är det få konstnärer som på ett bra sätt kan uttrycka hur de själva tänker, eller vad de gjort. Han har hamnat i ett läge där allt handlar om ”varför gjorde du det här” och inte om konsten. Han kanske vill föra ett samtal på en högre nivå.

Ser du själv några problem i filmen?

– Jag har tittat på en del graffiti i olika sammanhang. Det jag kunnat känna är att graffitin förlorat en del energi när konstverket placerats in i ett galleri. Vad jag kände var intressant här var möjligheten att bibehålla energin i verket. Det är ju ett starkt verk.

Reaktionerna från besökarna har övervägande varit positiva, enligt Brändström.

Så här skriver konstnären själv om sitt verk i ett slags programförklaring:

”Min ambition är att överföra mina personliga erfarenheter av, och förhållande till, graffiti till nya medier och mijöer utan att förlora energin i den traditionella graffitibombningen”, skriver han.

Med anledning av att graffitin, enligt konstnären, oftas beskylls för att handla om ”revirpinkning” så har han velat fokusera på annat än de gängse tecknen och bokstäverna inom graffitin.

”Jag fokuserar mer på energin som frigörs när man utför graffiti, en energ som tar sig uttryck i irrationella linjer och rörelser baserade på instinkt och känsla”.

Han avslutar med att säga att ”det är skönt att pinka, och det är nödvändigt för alla, överallt”.