Överst: Plattan 1998. Tiotusentals människor firade hockeylandslaget Tre Kornor vid hemkomsten efter VM-guldet i Zürich. Nederst: Staden har redan upprättat en detaljplan, somgör det möjligt att fortsätta inglasningen kring Plattan.
Göran Folin för en beige megafon till munnen. Han är en vänlig man, som just lyckats avsluta ett samtal med en något ovårdad herre i skäggstubb.
– Hallå, hallå. Det här är Alternativ stad som är här och demonstrerar i dag. Det handlar om en viktig, central fråga som angår oss alla, nämligen Sergels torgs framtid.
Det är en regnig lördag på Sergels torg i Stockholm. Ute på Plattan är det ganska tomt.
Vi står i arkaden invid Plattan, mitt i folkströmmarna på väg till och från T-centralen. Här under tak är det sorl, rörelse, mörka höstkläder, barnfötter i gummistövlar.
Plötsligt sveps Göran Folin in i en doft av rökelse. Åtta medlemmar ur Hare Krishna har anlänt och ställt sig bakom honom.
Inte långt därifrån försöker den vitklädde Mario Schacher dela ut små lappar till förbipasserande. Lappar med rubriken ”Budskapet från utomjordingar”.
Det är en ganska vanlig lördag på ett mycket ovanligt torg i Sverige.
Sergels torg är Sveriges mest kända, mest utskällda, mest omdebatterade och mest använda torg. Sergels torg är inte bara unikt i Sverige.
Det saknar faktiskt motsvarighet i världen.
Och nu fyller torget 40. Samtidigt som det återigen är hotat, enligt Göran Folin och hans kamrater från Alternativ stad som ställt upp sitt enkla bord på torgets svartvita betongplattor.
– Det vi vänder oss emot är att kommunen ska sälja ut den här centrala marken till köpmännen, och att köpmännens lagar ska gälla oinskränkta, förklarar Göran Folin i sin megafon.
Göran Folin talar om Stockholms stads planer på en inglasning av platsen han står på. Tanken är att alla gångstråk under tak ska förvandlas till en uppvärmd shoppinggalleria.
Fast Göran Folin använder inte termen inglasning. Han talar om ”utglasning”.
För honom handlar planerna om att stänga ute mycket av det som präglar livet kring Plattan: kufarna, de mindre välartade medborgarna, gatumusikanterna, aktionerna, manifestationerna...
Man kan tycka vad man vill om Sergels torg. En del ser hård betong och social misär. Andra ser intressant 60-talsdesign och ett rikt och mångfacetterat folkliv.
Men alla är nog överens om att det är en kravlös och tillåtande miljö. Om ett ”offentligt rum” syftar på en plats där alla kan känna sig välkomna, så måste man säga att Sergels torg är ett lyckat exempel.
– Här kan man träffa kompisar. Vi går fram och tillbaka och diskuterar i flera timmar, säger ”Jonas” som står med en pappmugg kaffe utanför Sergelbageriet. Han är arbetslös, bor i Skarpnäck.
Flera gånger i veckan åker han in till Sergels torg.
– Var ska man annars träffas? Vi har ingen annanstans att ta vägen, säger han samtidigt som en kompis i solglasögon dyker upp och sticker ett wienerbröd i hans hand.
”Jonas” är en medelålders man i svart skinnkavaj som inte vill uppge sitt riktiga namn. Det är inte bra om familjen läser i tidningen att han hänger så mycket vid Plattan, förklarar han.
– Det går så mycket rykten. Folk tror att det här är värsta stället i stan.
För många är torget synonymt med knark och kriminalitet. Men Sergels torg är också en demokratisk arena, Stockholms eget Speakers corner.
Här missioneras, protesteras och demonstreras det på ett alldeles särskilt sätt. Här finns en tolerans för olika människor och åsiktsyttringar.
Göran Folin ger mig ett tunt flygblad med tät text. Jag läser om planerna på att ”skära sönder Sergels torg”.
Några ord är skrivna i fetstil, ord som ”mycket allvarligt slag mot yttrandefrihet och demokrati”.
Det är sannerligen inte första gången det stormar kring utformningen av Sergels torg. Förändringar har planerats förut – och väckt hårt motstånd och känsloladdade diskussioner.
Sergels torg är nämligen inte vilket torg som helst.
Det är överhuvudtaget inte ett torg i traditionell mening; här handlar det om en 60-talsskapelse i två plan som knyter samman biltrafik, t-bana, människoströmmar och butikslokaler på ett sätt som man inte hittar någon annanstans. Torget planerades som hjärtat i det nya, framstegsoptimistiska City.
Det blev inget finrum. Det blev en modernistisk plats som bejakade storstaden, rörelsen, trafiken, mångfalden.
Hösten 1967 stod torget färdigt. Men någon högtidlig invigning ordnades aldrig. Mycket runt omkring var ju fortfarande ofärdigt; varken Kulturhuset eller den höga glasskulpturen hade kommit på plats.
På 60-talet skrev tidningarna entusiastiskt om Stockholms nya hjärtpunkt där bilarna skulle cirkulera i en superellips, den geometriska figuren som räknats fram ”med datamaskin”.
Men snart började tidningarna också rapportera att knarkhandeln hade flyttat från Mariatorget till det nya torget i City.
Torgets goda kommunikationsläge var naturligtvis en del av förklaringen; det var lätt att ta sig dit, lätt att snabbt ta sig därifrån. Dessutom fanns det en hel del prång kring Plattan som uppskattades av knarkhandlarna.
Droger, kriminalitet och elände. Genom åren har Sergels torg ofta skildrats i mörka färger.
Den mest centrala platsen i Sveriges huvudstad, blev en mötesplats för alla sorters människor – inklusive de utslagna och de sönderknarkade.
Samtidigt missköttes platsen. På 90-talet presenterades det ena storstilade ombyggnadsförslaget efter det andra, allt medan förfallet fortgick.
Vem minns inte när stockholmspartiets Stella Fare, tillsammans med moderata stadsbyggnadsborgarrådet Mikael Söderlund, ville däcka över hela Plattan och bygga bostäder på torget? Den idén föll inte i särskilt god jord hos stockholmarna.
Det var då människor tog på sig rockmärken, med Plattans svartvita triangelmönster, för att visa sitt stöd för den hotade 60-talsmiljön.
Någon överdäckning blev det som bekant inte. Det hela slutade i en mer måttlig ombyggnad, med uppsnyggning och inglasning av de inre gångarna mot Gallerian och NK. En åtgärd som ingen tycks ha några större invändningar emot i dag.
Men nu är det dags för etapp två i inglasningsprojektet. Staden har fattat ett så kallat inriktningsbeslut om att även glasa in gångarna kring Plattan. Slutgiltigt beslut väntas efter årsskiftet.
Och nu är det allvar. Det tycker inte bara Göran Folin från Alternativ stad.
Han får faktiskt visst stöd av en konsultrapport, beställd av staden själv. Där står det att den planerade inglasningen riskerar att göra Plattan ”betydligt mindre attraktiv som mötesplats och spontan evenemangsyta”.
Konsultföretaget Spacescape har, på uppdrag av stadens exploateringskontor, gjort en studie av stadslivet på Sergels torgs nedre nivå.
Analysen visar att staden planerar att sätta upp en glasvägg där folklivet är som mest brokigt och intensivt. Väggen ska sättas upp i kanten av Plattan, just där människor går när de ska snedda över den öppna torgytan. Det är just här, i gränssnittet mellan gångarna och den öppna torgytan, som de flesta aktiviteter och manifestationer äger rum.
”Det är frågan om platsen kan behålla sin unika roll som mest offentliga och sammansatta plats i Stockholm”, heter det i rapporten.
Alexander Ståhle, stadsbyggnadsforskare och projektledare på Spacescape, föreslår att staden ska överväga en mer begränsad inglasning, där glasväggen inte placeras så nära Plattan.
Han tror visst att en inglasning är bra, men då måste den göras på Plattans villkor.
Dessutom måste glasväggen ha rejäla öppningar, tillägger han.
Men det ställer å andra sidan till det för klimatanläggningen; med stora öppningar blir det besvärligt att få den eftersträvade inomhustemperatur som butiksägarna har tänkt sig.
– Då blir det svårt att klara klimatet. Man har siktat på 18–25 grader, säger Peter Granström, projektledare på Stockholms exploateringskontor.
En dag med spöregn är det full aktivitet just där inglasningen planeras. Vem vill stå ute på Plattan med flygblad och insamlingsbössor när himlen öppnar sig?
Även sprejkonstnären Niclas Finke håller sig under tak. Han ligger på knä och sprejar fram sina motiv (ett för 200 kronor, två för 300 kronor).
Runt honom står människor i en halvcirkel och följer fascinerat hans arbete.
En rundlagd medelålders herre tar fram sin plånbok. Han ser nöjd ut när Niclas Finke räcker över ett landskap med berg och aprikosfärgad himmel.
Frågan är vad gatuförsäljare, aktivister och demonstranter får för rättigheter vid en inglasning. Den frågan har inget självklart svar – men det räcker med att se hur det brukar se ut i en shoppinggalleria, för att få en antydan om att de inte alltid är välkomna.
– Man hamnar i ett oklart rättsläge, säger Carl-Gustaf Hagander, sakkunnig i plan- och byggfrågor vid länsstyrelsen i Stockholm.
Han konstaterar att den planerade inglasningen är ett exempel på en privatisering av offentliga ytor. Butikernas egna vakter, som i dag bara får stå inne i butikerna, kommer att stå ute bland folkmassorna.
En sådan kontroll kan så klart skapa en känsla av säkerhet. Sergels torg beskrivs ofta som en otrygg plats, och ett syfte med inglasningen är just att skapa trygghet.
Men risken är att en mer kommersialiserad och kontrollerad miljö tar död på mycket av livet kring Plattan.
Kriminalitet är ett uppenbart hot mot det offentliga rummet, eftersom det skrämmer bort människor.
Men även kommersialisering kan vara ett hot mot det offentliga rummet, säger Alexander Ståhle.
Sergels torg må vara en tuff miljö. Men det är också en tillåtande plats, som vem som helst kan ta i anspråk.
– Livet på Sergels torg är faktiskt speciellt. Här kan det kommersiella och politiska leva sida vid sida på ett unikt sätt. Det är som en känslig biotop, säger Alexander Ståhle.
