Klockan 07.00 gick brandmannen Åsa Jansson på sitt pass vid Brandbergens brandstation i Haninge. När klockan passerat halv elva har hon redan varit ute på två utryckningar. Den andra, trafikolycka på Nynäsvägen, inträffade när hon var i simhallen. Inom en kvart var hon på olycksplatsen, dryga två mil bort.

– Det var en krock mellan två bilar, och en bil hade voltat. Men det kom också en brandbil från Nynäshamn så det var ganska lugnt för oss, säger Åsa Jansson. Hon är 25 år och av nio kvinnliga brandmän i Södertörns brandförsvarsförbund i södra delen av Stockholms län.

– Jag gick räddningsgymnasiet, och skulle bli ambulanssjukvårdare, men jag kände att det var brand jag ville satsa på. Det är spännande, och jag gillar gruppdynamiken.

Inom räddningstjänsten
på Södertörn pågår just nu rekrytering av nya brandmän, och det jobbas aktivt för att få fler kvinnliga sökande.

– Det här är ett väldigt mansdominerat yrke, och vi vill få in kvinnor, för deras kunskaper behövs på olycksplatser bland annat. Kvinnor har ofta andra utbildningar än män, säger Kaj Broberg, produktionsledare vid Södertörns brandförsvarsförbund.

Totalt sett är det illa ställt med jämställdheten inom räddningstjänsten. Av totalt 6000 heltidsbrandmän i Sverige är cirka 70 kvinnor, en procent. Det finns flera förklaringar till det, enligt Räddningsverket. En är att kommunerna själva utformar gränserna i testerna för vad som ska krävas för att bli brandman. I Stockholms brandförsvar, med 450 brandmän, finns inte en enda kvinnlig brandman. Räddningstjänsten i storstadskommunerna Stockholm, Malmö och Göteborg utför tester enligt en gemensam modell där de fysiska kraven är generellt sett högre än exempelvis vid Södertörns brandförsvarsförbund, det så kallade storstadstestet. Enligt Räddningsverket är nivån på testerna i kommunerna tydligt kopplade till om en kommun haft lätt eller svårt att rekrytera brandmän. I glesbygd ställs ofta minimikravet på att klara testet rökdykning, vilket är lagstadgat.

– Problemet är att de gränser man satt i storstadstestet, eftersom det är väldigt få kvinnor som klarar dem. Man kan ifrågasätta om de här nivåerna är utifrån vad yrket kräver, eller utifrån den mängd sökande man har, säger Anders Axelsson, verksamhetsansvarig på Räddningsverket.

Ligger de fysiska kraven för högt för att kvinnor ska klara det?

– De ligger i alla fall så pass högt så att få kvinnor klarar av det.

Till exempel ingår i Storstadstestet ett moment med bänkpress där den sökande ska klara 35 lyft med skivstång som väger 30 kilo.

– Bänkpress är ett sådant moment som verkar svårt.

Samtidigt är storstadskommunerna engagerade i ett gemensamt arbete med att utarbeta nya tester för brandmän. När Stor-Stockholms brandförsvar söker semestervikarier inför sommaren, pågår ett arbete med att omarbeta de fysiska testerna, så att de blir mer arbetsrelaterade. Syftet är att bredda rekryteringen, och locka fler grupper till yrket. Nya tester kommer så småningom gälla vid nyrekrytering även av fasta tjänster.

– Ja, vi kommer att överge storstadstesterna. Vi vill bredda rekryteringen och göra en bedömning av helheten, snarare än att man ska klara varje moment. Meningen är att det nya proverna ska börja användas till vår ordinarie rekrytering under våren 2009, säger Roger Ellerth, personalchef vid Stockholms brandförsvar.

Enligt Jan Wisén, brandchef i Stor-Stockholm, handlar det inte om sänkta krav, utan om att anpassa räddningstjänsten till verkligheten.

– Vi måste se över testerna om vi ska lyckas med våra långsiktiga mål att rekrytera en annan mångfald, säger Jan Wisén.

På brandstationen i Brandbergen pågår städning av bilarna. Åsa Jansson säger att den fysiska styrkan är viktig, men att tunga moment ofta kan lösas gemensamt på en olycksplats eller med hjälpmedel. Hon visar upp en cylinder som används för att bända loss människor vid bilolyckor, och säger att det hör till de tyngre redskapen.

– Men om vi blir fler kvinnliga brandmän kan vi kanske påverka tillverkarna. Lättare verktyg gynnar ju alla brandmän.