Kevser Kaya och hennes dotter Nisa.
Foto: David Magnusson
- Program? Flagga? Nationalsången?
På Skärholmstorget i Stockholm gungar Kerstin Sjöstrand i takt med musiken från åttamannabandet Golbang. Hon är kultursekreterare i stadsdelsförvaltningen och ansvarig för nationaldagsfirandet.
- Vi började för fem år sen. Alltså flera år innan det blev röd dag och firandet spred sig, påpekar hon stolt.
Idag har hon fullt upp. 4000 svenska flaggor hoppas hon dela ut, plus program och texthäfte med nationalsången i.
- Det handlar mycket om att ta symbolerna tillbaka. Vi ska inte vara så höviska längre. Så många som möjligt ska vifta med flaggan och göra det med stolthet!
Det stenbelagda Skärholmstorget blir en het gryta när temperaturen närmar sig 30-strecket. Kevser Kaya är en av dem som är på plats. Hon torkar några fuktpärlor från kinderna och säger att nationaldagen är fest.
- En nationaldag är inget litet! ”Idag ska vi dansa och ha roligt” sa jag till min dotter. Jag kunde inte förklara exakt vad vi firar, men alla fester är bra eftersom vi som bor här möts och har kul tillsammans. Då får man mindre fördomar.
På bänken framför Kevser Kaya och hennes dotter Nisa sitter 84-åriga Birgit Hultberg. Hon klappar händerna ovanför huvudet till Golbangs persiska dansmusik. 60 år har gått sedan hon flyttade in i Vårberg.
- Många svenskar har börjat fira nationaldagen de senaste åren, men för mig har det alltid varit en viktig dag. Jag gillar att göra just sånt här, umgås, dansa folkdans och äta gott. Det gjorde vi redan när jag var flicka. Jag tycker om den traditionen.
Bakom scenen står konfrecier Shima Niavarani och tummar på en papperslapp. Golbang har tagit en paus och nu är det Taubesånger som fyller torget. Shima Niavarani tittar ner på den skrynkliga lappen.
- Jag måste lära mig de sista stroferna på nationalsången nu! Jag har inte haft anledning att göra det tidigare.
Det är först det senaste året som den 6 juni har börjat kännas som en viktig dag, tycker hon. Själv väljer att fira det som hon kallar för ”den svenska värdegrunden”.
- Jämlikhet, jämställdhet, öppenhet. Det festar jag gärna för. Men nationalsången... ”Ja jag vill leva, jag vill dö i Norden!” Det är det ju inte alla som vill. Man behöver kanske inte ta det så bokstavligt.
Också på andra håll hölls det nationaldagsfester. På Skeppsbron i Stockholm släpptes 50 000 blågula ballonger mot himlen, under jubel från de närmare 100 000 personer som samlats på kajen. I Stockholms stadshus hälsades nya svenska medborgare välkomna med en ceremoni och på Skansen firade kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia dagen. Skansen bjöd också på underhållning av bland andra Charlotte Perrelli och Lill-Babs.
- Jag vet inte hur mycket som beror på fotbolls-EM, men jag tycker att det är fler flaggor och Sverigetröjor på stan än tidigare år, säger Per Björklund, informationsansvarig för nationaldagen vid Stockholms kulturförvaltning. Det är som om vi har fått upp ögonen för vår nationaldag. Vi skäms allt mindre och börjar bli mer stolta över vårt land.
