Dagarna före jul hade de tre kommunala bostadsbolagen i Stockholm fått in 86 intresseanmälningar från de boende i lika många fastigheter. Fyra femtedelar ligger i innerstaden, och sannolikt kommer trycket att öka från hyresgäster som känner sig hotade av en sannolik marknadsanpassning av hyrorna.

Ett dussintal av fastigheterna ligger i närförorter, medan endast sex av dem ligger i ytterstaden - Östberga (tre stycken), Vällingby, Tallkrogen och Akalla. Samtliga tillhör Svenska Bostäder.
Kristina Alvendal (m), är bostads- och integraftionsborgarråd i Stockholm och en av dem som står bakom nystatsningen på ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter.

Är inte risken stor att det blir precis som under förra mandatperioden, 1998-2002? En jätterusch i innerstaden samtidigt som ombildningarna blir få i förorterna?
- Nej. Föreningar i förorterna har faktiskt redan hört av sig. Det var rätt många sådana som blev stoppade förra gången, och de kommer att ges företräde nu. Men det finns också en skillnad i
bestånden som gör att hela processen i ytterstaden tar längre tid.

Det är skillnad på att omvandla en större fastighet med 150 hyresgäster jämfört med en där det bara bor 30, säger hon.
Den borgerliga ombildningssatsningen koncentreras till förorterna. Ett friköpskontor öppnas till exempel i Järva där information ska vara tillgänglig på flera språk.
- I innerstaden gör vi ingenting. Den politiska viljan fokuserar på ytterstaden, men likställdhetsprincipen säger att vi måste behandla alla hyresgäster i allmännyttan på samma sätt.

Men i Göteborg har man öppnat för ombildningar i förorter som domineras av allmännyttan samtidigt som man inte vill sälja kommunala lägenheter i innerstaden.
- Ja, de har varit väldigt specifika och till och med pekat ut enskilda fastigheter.

Skulle inte det fungera i Stockholm?
- Det är positivt om människor vill äga sitt boende, jag ser inget problem i det. Men det är i ytterstaden som de stora vinsterna finns utifrån ett integrationsperspektiv.
I dag finns det drygt 18 000
kommunala hyresrätter kvar i innerstaden. Om lika många skulle ombildas nu som under den förra borgerliga mandatperioden blir det knappt några kvar. Är inte det ett problem?
- Låt oss ta ställning till det om det blir så. Många valde att inte ombilda förra gången och jag tror inte att de har ändrat sig i dag. Det är ju samma människor som bor kvar - det är ingen stor omsättning på hyresgäster i innerstaden.

De som inte vill eller kan köpa blir efter en ombildning hyresgäster hos sina grannar. Många vittnar om dålig behandling och att styrelsen kastar lystna blickar efter deras lägenhet.
- Nja, det finns nog blandade erfarenheter, men jag tror att de flesta trots allt är positiva. Det är medierna som enbart rapporterat om det negativa.

Vilka kontakter har du med ombildningskonsulterna som nu gör comeback i stor skala?
- Det är ju bostadsrättsföreningarna som väljer konsult, men om de frågar oss så har vi goda erfarenheter av vissa konsulter och mindre goda av andra. Jag har haft många kontakter med både
nya aktörer och de som var aktiva 1998-2002.

Det finns en kritik mot att ombildningarna bygger på en förmögenhetsöverföring från det allmänna till enskilda.
- Ombildningarna ska vara en bra affär både för staden och för dem som vill ombilda. Det handlar om andra värden också, som egenmakt och inflytande. Det fanns även kritik från förra gången om att ombildningarna ledde till allt för stora vinster för bostadsbolagen. Samtidigt som vi ombildar ska vi bygga nya, billiga lägenheter.
I Stockholms stad finns också omkring 60 000 hyresrätter som ägs av privata fastighetsägare. Under förra året ombildades 2 000 av dem till bostadsrätter.