Fabrizio Fidani kör 62:ans buss i Stockholmstrafiken bland bilar och cyklister.
Foto: Tomas Oneborg
Det kan vara svårt att ta sig fram som cyklist i Stockholm. Dåligt underhåll på cykelbanorna, bristfällig skyltning och trängsel är saker som hindrar framkomligheten. Det visar Stockholms trafikkontors senaste analys som SvD berättat om.
Ett dominerande problem är trafiksignalerna. De är anpassade för att bilisterna ska få grön våg men stannar upp cykeltrafiken, vilket gör att många cyklister frestas att cykla mot rött.
Några som dagligen råkar ut för cyklister som kör mot rött är bussföraren Fabrizio Fidani och hans kolleger – av vilka många själva cyklar till jobbet. Fabrizio Fidani kör bland annat busslinjerna 1 och 4 i Stockholms innerstad och hittills har han klarat sig från att krocka med en cyklist.
– Men många gånger har det varit nära. Jag har haft tur och kommit ihåg att titta i den döda vinkeln, säger han.
Som busschaufför blir man chockad och rädd när en krock är nära, berättar han.
– En del bussförare hanterar sin irritation på fel sätt. De blir rädda och skriker till cyklisten som i sin tur blir arg tillbaka. Men jag tror att det största ansvaret ligger hos dem som planerar cykelbanorna.
Fabrizio Fidani har kört buss i flera europeiska städer och har inte sett någon liknande planering som den i Stockholm. Som exempel tar han Odengatan, Sveavägen och Hornsgatan där bussarna och cyklisterna kör alldeles bredvid varandra.
Om de låg längre ifrån varandra skulle det inte bli lika trafikfarligt, anser han.
Som SvD tidigare skrivit har cyklandet i Stockholm växt rekordartat. På tio år har antalet cyklister i Stockholm ökat med 75 procent, något som trafikpolisen i Stockholm har märkt av.
– Det är knökfullt på de populära cykelstråken, som Götgatan och Västerbron, säger Rolf Lindelöf som är polis på trafiksektionen i Stockholm city.
Trots rekordökningen av cyklister i stan har inte polisen ökat antalet kontroller i samma utsträckning.
– Polisen är inte så aktiv att jobba mot felbeteenden hos cyklister.
Varför?
– Det är rätt så lågprioriterat och därför blir kanske efterlevnadskraven sämre. När vi gör kontroller märker vi att många cyklar mot rött och att flera av dem har körkort. Så de vet om reglerna och säger att de aldrig skulle köra på samma sätt med bil som de gör med cykel.
Varför beter sig vissa annorlunda på en cykel jämfört med i en bil?
– Det är kanske en frihetskänsla att sitta på en cykel? Det kan jag tycka själv. Och det förknippas nog mycket med barndomen också, säger Rolf Lindelöf.








