Landets största samling statliga kulturminnen kommer inom ett år att utsättas för omfattande sprängningar i och med byggnationen av Citybanan, och nu slår Statens fastighetsverk larm. Klart är att medeltida tak- och väggmålningar riskerar att falla sönder och att 1600-talsstukaturer i domstolsbyggnaderna att rämna. Nu kräver SFV att byggmetoderna anpassas.
Det är två riksintressen som håller på att hamna i akut konflikt. Citybanan ska utan tvekan bli den nya järnvägslinje som går rakt igenom Stockholms underjord. Men även Riddarholmen är ett självklart riksintresse och har som sådant stoppat tidigare järnvägsplaner. Minns till exempel hur det tidigare förslaget – Tredje spåret – aldrig kom längre än till Södermalm, trots 1990-talets maratondebatt. Genom Citybanan ska tågen passera skonsammare, men då måste det sprängas rejält under kulturarvet.
–Vi är mycket oroade men försöker få samförstånd i en dialog med Trafikverket. Nästan alla hus på Riddarholmen – utom Norstedts förlagshus – har riksintresse och har som statliga byggnadsminnen högsta skyddsklass, säger Lena Myrlid Knöös, som är SFV:s förvaltare på ön.
Också Calle Althoff, slottsarkitekt med särskilt ansvar för Riddarholmskyrkan, kräver bättre genomlysning av hur tunnelbygget påverkar de medeltida miljöerna. Trafikverkets information ser han hittills som ”fragmentarisk”.
–Vi vet ju att modern byggnation inte alltid fungerar i historiska miljöer. Vi vet också från Hallandsåsen att byggen av järnvägstunnlar kan gå fel, och något sådant får helt enkelt inte hända i den miljö som Riddarholmen utgör, säger Calle Althoff.
Söderifrån ska tunneln komma in under Riddarholmen ungefär där båthotellet Mälardrottningen ligger förtöjt, och på nordsidan av ön ska den fortsätta ut under Riddarfjärden strax öster om Birger Jarls torn som får ta emot de största sprängstötarna.
–Tornet är bastant och kan nog klara sig relativt väl, men det är känsligare med andra medeltida hus. Det gäller till exempel det äldsta gymnasiehuset som liksom Riddarholmskyrkan har medeltida målningar på puts, säger Lena Myrlid Knöös.
Om putsen faller i smulor skulle Stockholms äldsta muralmålningar plötsligt vara ett minne blott.
–De målade valven omnämndes redan i Erikskrönikan som beskrev hur Magnus Ladulås begravning gick till i Riddarholmskyrkan, säger Calle Althoff.
I ett brev till Trafikverket, skickat för en månad sedan, uttryckte också SFV:s generaldirektör ”stark oro över Citybanans byggnadsarbeten vid Riddarholmen”. Den då avgående generaldirektören Bo Jonsson krävde samtidigt en ny riskanalys samt en ”konsekvensbeskrivning som tydligt tar hänsyn till den känsliga kulturmiljön på Riddarholmen”, ett krav som kvarstår.
Det anses också särskilt anmärkningsvärt att miljöprövningen av Citybanan inte har tagit upp att effekterna av sprängningar i kulturhistoriska miljöer kan se annorlunda ut.
–Länsstyrelsen har kontrollfunktionen av Citybanans miljökonsekvensbeskrivning, men har försummat vibrationsproblemet, säger Calle Althoff.
Av 2009 års slottsarkitektrapport för Riddarholmskyrkan framgår att samarbetet med Citybanan krånglat en längre period. ”Citybanan delger bara motvilligt material” och ”Citybanans organisation verkar inte helt inse det förtroendeskapande värdet av god information” är återkommande budskap.
Banverket, som 1 april uppgick i Trafikverket, påpekar att Citybanans två nya spår är gynnsamma för tågtrafiken i hela Sverige och att man måste räkna med störningar. Man ger inga löften om att det inte kan bli sprängskador, men lovar att skyddsåtgärder ska utformas i samråd med SFV. Man lovar också ett särskilt kontrollprogram för varje hus i samarbete med konservatorer.
–Man skulle kanske kunna spränga skonsammare med mindre salvor om byggtiden fick vara längre, men då blir det förstås dyrare, säger Calle Althoff.
