Mitt i Nationalstadsparken, ett stenkast från Brunnsviken, ligger ett nedlagt industriområde. Nu är det en upplagsplats för bygget av trafikleden Norra länken. Snart ska området, Albano, förvandlas till en universitetscampus för sammanlagt 15000 personer som bor och arbetar där.

Men att bygga i Nationalstadsparken är känsligt. Byggherren Akademiska Hus vill därför bygga på ett sådant sätt att ekosystemen inte bara hålls intakta utan till och med kan förstärkas. Arternas möjligheter att sprida sig i och genom området ska väga lika tungt som människornas. Projektet kan bli en förebild för stadsplanering i världen.

–Det är dags att lämna motsättningen mellan stadsplanering och bevarandet av ekosystemen, säger Johan Colding, som ingår i projektgruppen för Albano.

Han forskar vid Beijerinstitutet om hur urbana miljöer kan planeras för att samverka med ekosystemen. Men hittills har få av de vetenskapliga rönen förverkligats, konstaterar han.

–Albano blir ett storskaligt experiment.

Några ekologiska nyckelkomponenter måste säkras. En är att Nationalstadsparkens eklandskap kan fortsätta utvecklas, och då hänger det på nötskrikan som är den enda organism som sprider ekar.

Johan Colding förklarar hur nötskrikan samlar ekollon till vintern men ibland glömmer var den grävt ner sina gömmor.

–De är skygga och behöver en passage av träd över området. De behöver också barrskog att häcka i.

Tanken är att även gräs och buskar på hustaken och husfasader kan erbjuda livsmiljöer och passager över området för djurlivet.

Ett annat exempel är grod- och kräldjur som får vandringsvägar mellan vattnet och parkens olika delar tack vare kanaler, våtmarker och dammar i stråk från Brunnsviken, genom Albano.

Kolonilotter ska finnas insprängda i området. Tidigare forskning om Nationalstadsparken har visat att de utgör små koncentrerat av biologisk mångfald. De bidrar också till att området befolkas på kvällarna.

En annan spektakulär idé är att bygga in den järnväg som skär genom Albano i öst-västlig riktning under ett nät där vegetationen klättrar. Det öppnar vägar för bin, humlor, getingar och andra viktiga pollinatörer.

–Bebyggelsen ska tillföra mer till naturen än vad den tar, förtydligar Kersti Hedqvist som leder Albanoprojektet vid Stockholms universitet.

Hon poängterar också Albanos strategiska läge. Campuset ska bli en mötesplats mellan Stockholms universitet, Kungliga Tekniska Högskolan och Karolinska Institutet.

Några officiella skisser över området finns inte än. Stadsbyggnadskontoret håller på att ta fram ett detaljplaneprogram under ledning av planarkitekt Aleksander Wolodarski.

Men bebyggelsen måste bli tät, säger Kersti Hedqvist.

– Av ekonomiska skäl men också för att kunna skapa service och lokaler för det liv i området som vi vill uppnå.

Vissa arkitektskisser som Stockholm stad låtit göra visar på mer byggnader än grönska, en motsats till de idébilder projektgruppen för Albano tagit fram. Richard Murray, ordförande i förbundet för Ekoparken, är kritisk:

–Vi är verkligen inte entusiastiska till sådana hus. Det är 100000 kvadratmeter byggnader som planeras. På en skiss såg husen ut som fyra, tunga kärnkraftverk. Det kommer att förstöra inramningen av Brunnsviken och täppa igen spridningsvägar från Brunnsviken till Lill-Jansskogen.

Slår de goda idéerna med gröna tak och våtmarker igenom, och om den bebyggda ytan minskar, så är han positiv.

–Då blir byggandet föredömligt och en tillgång för Ekoparken.