I båthamnarna kan den enes skit bli den andres bad- och tand-borstvatten. Faktum är att under fyra veckors båtsemester släpper man ut lika mycket gödande fosfor och kväve i havet som under årets övriga 48 veckor, då man är ansluten till ett reningsverk. Siffran har tagits fram på initiativ av finska föreningen Sjöbjörnarnas Sverigekrets, ett sällskap hängivna långfärdsseglare. Många har seglat i Finland, där det är förbjudet att spola rakt ut i havet.

Där finns det anläggningar i gästhamnarna för att enkelt tömma båtarnas septiktankar. Något liknande borde gå att göra i Stockholms skärgård, anser Sjöbjörnarna.

–Det har varit självklart att vattnet ska vara klart och vi ska kunna segla och bada i våra hav. Men så är det inte längre. Då måste alla bidra på sitt vis, säger Lena Eklund som är ordförande i Sjöbjörnarnas svenska krets.

Det finns inga undersökningar gjorda på vad fritidsbåtarnas utsläpp har för effekter på övergödningen och algblomningen. Och jämfört med jordbrukets läckage av näringsämnen är fritidsbåtarnas bidrag litet, inser Lena Eklund

–Men alla måste bidra, anser hon.

Att kissa i vattnet är relativt normalt beteende för båtfolk, och att skölja toatanken i fjärdarna följer samma mönster. Lena Eklund påminner om att det inte var länge sedan folk dumpade sopor till sjöss, men det är varken acceptabelt eller lagligt längre. Beteenden går att ändra.

Ett annat faktum är att de cirka 50000 fritidsbåtarna i Stockholms skärgård är ute på långturer under precis samma, varma sommarveckor som algerna har potential att blomma. Innehållet från båttoaletterna kan användas direkt av algerna.

–Lokalt i enskilda vikar kan det visst ha betydelse. Vi såg en klar förbättring när Västanfjärds kommun täppte till alla avlopp ut i skärgården, säger Aija Bäckström vid Håll skärgården rent i Finland, den organisation som har hållit i uppbyggnaden av toatömningarna längs de finska kusterna.

År 2005 infördes förbudet i Finland mot att spola ut toalettavfallet i havet. Med hjälp av bidrag från EU, finska staten, sponsorer och med avgifter från båtägarna har ett nätverk av tömningsanordningar vuxit fram. Nu finns sammanlagt cirka 250 mottagningar.

–Men vi vill inte ha ett förbud i Sverige. Många äldre båtar är svåra att bygga om och installera septiktankar i, säger Lena Eklund.

I mars höll svenska Sjöbjörnarna ett seminarium för att få större uppmärksamhet kring frågan, bland annat för att hitta någon organisation som skulle kunna samordna uppbyggnaden av sugtömningsanläggningar och torrtoaletter. Skärgårdsstiftelsens arbete med sop- och toalettbodar i stiftelsens naturhamnar är ett gott föredöme.

Lagom till årets båtsemestrar kommer Sjöbjörnarna att ha en karta klar med uppgifter om var det finns möjlighet att sugtömma toatankarna. Även Skärgårdsstiftelsens toaletter finns markerade.

–Fler torrtoaletter behövs. Har man inte möjlighet att samla toaavfallet så är det bästa att använda toaletterna på öarna så mycket som möjligt, tycker Lena Eklund.

Börje Wredén vid landstingets regionplane- och trafikkontor var med vid Sjöbjörnarnas seminarium och anser att organisationens initiativ ligger i linje med regionens planarbete.

–Kommer de in med en ansökan kan vi vara medfinansiärer. Det är roligt att det som kommer fram i Finland också kan komma till användning här, säger Börje Wredén.